Pettson har fått väldigt mycket motion i helgen.

Först hängde han med på morgonrundan.

 

Ser ni de gula björkarna bakom Pettson?

 Jodå det gjorde han också så det var bara att klättra upp och hämta honom igen. Börjar faktiskt bli ganska bra på att klättra och hitintills har vi haft tur i att ingen av grannarna har sett en. I alla fall inte vad jag vet.

 



Pettson på väg upp innan jag hann hejda honom.

 



Sedan fick den lilla parveln hänga med i skogen på lunchpromenaden också. Detta var igår och det var lika blött och lerigt som förra helgen då Sven hängde med oss i skogen.

 



Allting är ju så stort fortfarande trots att han nu har växte en bra bit och nu har blivit för stor för min lilla våg som bara går till 2 kg så det är nog slut på vägandet nu för jag har ingen annan våg.

 



Det här verkar vara en favoritplats för katterna för Sven tog en paus på förra lördagen.

Är väl en perfekt utsiktpunkt.

 



Den här gången var vi nere till klipporna och så här nyfiken och samtidigt spänd kan en katt se ut, jag tror inte heller att man kan få större ögon än de här.

 



Nu är vi på väg hem igen. "Ekorren" Pettson är den som sitter i tallen till vänster och nu klättrar jag inte efter honom  för tallar klarar jag inte av och han kom faktiskt ned, så det tar sig med träningen. Men det är lite, jobbigt kanske man inte kan säga, jag hittar inte rätt ord just nu men att han måste pröva att klättra i varje träd vi går förbi. Det tar lite lång tid att gå och sedan vet man inte om han kan ta sig mer heller. Den enda fördelen är att jag inte snubblar på honom när vi är ute eftersom han oftats sitter i ett träd och tittar ner på oss.

 

 

 



Men stenar går även dem att klättra upp på.

 



Sven och Åke som inte var med på promenaden väntade hemma på oss.

 



 

Så efter all detta promenerande så kan bli så här trött. Sussa sött lilla gubben.