Lördagspromenad med Pettson och vovvarna

Förra helgen hade vi med Bengt på skogspromenaden och idag fick vi med oss Pettson, som stundtals inte alls tyckte att detta var roligt trots att han i början ser väldigt tuff ut.

 



Här lyckades han i alla fall ser det ut som snärja in både Challe med hela sig och sin svans, så det ser ut som om Challe har svårt att trassla sig loss. Fozzy tittar på och tycker nog att det är skönt att det inte var han som blev snärjd.

 

 



Genom granskogen över barren gick stigen.

Sedan måste man stanna upp för att se om träden ser klättervänliga ut.

 Glömmer aldrig den promenaden som inte blev en promenad utan ägnades i en timmes tid att få ner honom från ett träd., så det gäller att hålla koll på honom så att han inte får för sig något.

 



 

Pettson, Challe, Fozzy och Grizzly.

Framme vid klipporna vid sjön.

 Det var kallt i natt ca 6 minus så allt är täckt av ett frosttäcke och sjön är lika still och blank som förra helgen. Tyvärr är Pettson en rastlös liten själ så att något lika fint gruppfoto som vi tog här förra helgen med Bengt kommer det aldrig att bli. Pettson är aldrig still tillräckligt länge. Ca 5 sekunder efter att vi hade kommit hit hade han hittat en näbbmus att jaga.

 



Så det får bli en bild på honom i "aktion" så att säga.

 



Challe har tyckts drabbats av samma sjukdom som Pettson "trädspanarsjukan", att spana hur stora träden är eller så är det en fågel som spökar uppe i trädkronan, tro? Annars kan man lätt tro att de fyra tallarna som är bakom honom måste ha planterats ut eftersom de står med samma mellanrum. Snygg fon mot den blanka ån och de frostnupna träden i bakgrunden.

Och när Pettson inte ville ställa upp som modell så var Challe framme idag och ställde upp sig fint vid Lillån. Tur att man har flera fina pojkar att ta bilder på.

Lilla Pettson och Challe.

 



 

 

 

Sedan kom vi till den läskiga skoterbron över forsen och då blev ögonen stora och morrhåren slokande. Det var lite för spännande. Oj Oj Oj

 

Så skrämmande att nu fick det vara nog och kan vi gå hem nu!

Och fort skulle det gå inte ens Grizzly fick honom att lugna ned sig.

 



En sista titt på den spegelblanka sjön bara.

 



Och till slut var vi hemma vid vår grusväg och äntligen ett litet gruppfoto.

Pettson kunde äntligen ta det lite lugnt och vila lite efter pärsen i skogen. Det var ju motorsågar som hördes och så den där skrämmande forsen så han tyckte nog att det var väldigt skönt.

 

 



 

 

Men efter en liten vilopaus inne på hallmattan i en halvsekund, så ville man ut igen för att leta efter nya möss att jaga rätt på, som en söt liten durasellkanin ungefär. Har alltid sagt redan från början att han är en korsning mellan iller, ekorre, hare och katt och det är han nog fortfarande. De ränderna går aldrig ur.

 

 

 

 



Trevlig söndagspromenad

Det var en tråkigt väder idag, rått, blött och kallt, men det blev genast mycket bättre när Bengt hängde med på lunchpromenaden. Det var länge sedan någon av katterna hängde med i skogen så det var kul att han kom med.

 



 

Fyra trevliga randiga killar.

Här ser man också hur muskulösa Challes lår är, en kille fylld av fart.



 

Sedan kom vi ner till klipporna vid sjön och jag slängde som vanligt ut lite godis så att hundarna fick söka lite. Under tiden hoppade Bengt upp på en sten för att hålla koll på läget.

 

 

Efter att de fått söka ett tag ställde jag upp dem så att vi kunde ta ett gruppfoto på dem alla.

 Bengt var inte så nödbedd- han vet att han är snygg och vet även hur man ska modella och visar sig från sin bästa sida.

 



Men det går ju alltid att ta en lite paus för att gosa med en av hundarna, här Grizzly.

 



Väl nere på marken igen bar det av hemåt igen.

 



En liten gruppbild igen och den här gången fick Bengt hjälp upp på stenen.

 



 

Snygg Bengt

 



Men det är inte alltid lätt att få dem alla med på bild ibland.

 Bengt gömmer sig bakom Fozzys ben.

 



Och så var vi snart hemma igen. Det är ett bevis på hur envis Bengt är när han följer med på dessa skogspromenader, för det blir ibland långa skutt över ystra bäckar och gå på leriga stigar. Och så blev han lite sur också när jag bar han förbi en sommarstuga som är så intressant att undersöka. Det har så många små utehus som man kan titta på och gömma sig för matte under.

Vilket inte gör matte så glad.

 



I skogen

Vi gjorde oss en liten tur i skogen och då passade hundarna på att springa av sig lite. Det finns en perfekt backe som gör att de får upp flåset lite.

 



Challe fick igång "gamgubben" Fozzy också att ta några extrarundor och det var ju inte så dåligt för så långsam som Fozzy brukar vara. Egentligen borde han heta Ferdinand eftersom han gillar att strosa omkring och lukta på blommorna.

 



 

Tre pojkar i storskogen.

 



Sedan kom vi fram till  våra klippor och då passade jag som vanligt att kasta ut lite godis till dem så att de får träna sök. Det går ganska fort att lära dem att söka i början står de mest och tittar på mig men tillslut så förstår de att de missar en massa gotta om de inte sätter fart och efter ett tag tycker de att det är riktigt roligt.

 



Och sedan ned till klipporna för en välbehövlig slurk.

 



Det har varit några vackra dagar u när sjön har legat helt spegelblank och de höstfärgade träden har visat sig i dubbelt så vackra.

 



Sedan är det ju inte fy skam att hitta lite trattkantareller heller. Det blev en liten påse som jag gav bort till grannen. Kul att plocka men jag orkade inte rensa dem eller lägga dem på tork någonstans. Ska nog går iväg i helgen om vädret tillåter på en längre promenad och se om även svart trumpetsvamp har kommit upp.

 



Hemma igen och som vanligt möttes vi av Pettson som slog följe med Grizzly ett tag.

 



Våt vecka

Hela veckan har hundarna sett ut så här som tre dränkta råttor.

De har inte velat gå ut någonting, men däremot har katterna velat?! De har kanske blivit tokiga, de som brukar vara så bekväma.

 



I och med detta regnande så har vattennivån i sjön stigit väldigt mycket. Egentligen ska sjön börja vi det där gräset som är till höger om björken men nu har det gått långt upp.

 



Det här är från förra helgen och så här brukar det se ut. Man märker också på den övre bilden att grässtranden på andra sidan viken också den är försvunnen.

 

 

 

 

 

 



En som inte räds lite vatten och annat är ju annars Pettson, som följde med oss på några promenader.

 



Svårt att stoppa den lilla tuffingen.

 



Sedan ville han ju också titta ut över sjön för att se på allt vatten. Han har också fått ett nytt halsband, de har alla katterna fått, som är ett reflex för det har börjat bli så mörkt ute nu på kvällar och morgnarna.

 



Challe tittar också på allt vatten.

 



För längre bort har vägen försvunnit totalt.

Det brukar vara översvämning här men aldrig så mycket. Innan har vi kunnat gå på sidan eller hoppar mellan olika grästuvor för att komma fram men det går inte nu. Vattnet når upp över anklarna.

 



Vattenspegling med Fozzy

 



Snygg Grizzly

Och för Pettson gick det bra, speciellt när man har en matte som kan bära en över allt vatten. tur att han inte väger lika mycket som Bengt säger jag då.

 



Pettson busen.