Recension för utställningen på Virserums Konsthall
i tidningen Nyheter Östra Småland
För att se recensionen se länk.
Visar inlägg med etikett recension. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett recension. Visa alla inlägg
lördag 9 september 2017
fredag 30 juni 2017
P4 Västrnorrland
Intervju Radio P4 Västernorrland
Blev igår intervjuad av radio P4 Västernorrland . Det var en ganska skön intervju som var mer som ett samtal vilket gjorde att det var ganska skönt att sitta där och man kände ingen press på sig att komma på svar eller vara nervös vilket kändes skönt.
Länk till programmet:
Det går att få in rätt tid till när intervjun börjar genom att flytta markören till ca 50:56.
måndag 24 april 2017
Recension NSD
En till recension för utställningen på Bodens Konstgille.
"Hon broderar med svart tråd och knivskarp nål
BODEN Med svart tråd och en knivskarp nål är Linda Lassons broderier en nagel i ögat på skövlande exploatörer. Med fria stygn i olika riktningar ger hon makten en känga. Hennes verk berättar om rovdrift och förtryck av en urbefolkning.
Linda Lassons verk Björkvattendalen är historien om ett naturområde som skulle bli nationalpark tills ett gruvbolag ville bryta nickel där. Hur det slutade får du veta på Bodens konstgille där textilkonstnären Linda Lasson just nu är aktull med en utställning.
Björkvattendalen berättar också en annan historia om en samisk kvinna som Linda Lasson ett tag hade som granne. När kvinnan blev gammal och flyttade till ett äldreboende klippte de av hennes långa flätor "för sådant har vi inte tid med här."
Innan Linda Lasson bosatte sig byn, några mil utanför Härnösand, dit hon återvänder direkt efter vernissagen i Boden på lördagen för att producera nya verk till de utställningar hon har framför sig i Sverige och världen, bodde hon i jämtländska fjällen och var då ihop med en same. Den samiska kulturen spelar stor roll i hennes skapande, liksom naturen, djuren och skogen i Norrland.
– Ska det bo folk här eller ska det bara användas för sina resurser? Hur används kommunala pengar och liknande för att Norrland ska utvecklas och för att det ska finnas skolor och affärer även här uppe så att det inte blir helt öde.
Hennes verk skildrar hur samerna har behandlats och fortfarande blir behandlade. Hon vill visa att broderier kan ha en djupare innebörd, att de har betydelse och att det finns en tanke bakom.
– Oftast brukar det vara dekorativt och det är inget fel i det, men man kan testa olika material och slänga på färger. Det behöver inte vara så himla noga, för oftast brukar det vara så noga. Jag försöker komma från det och våga mer, experimentera mer.
Linda Lasson broderar som en hårdrockare, enbart i svart sytråd. Hon använder ingen maskin, utan syr verken för hand i knät. De svarta strecken ger en grafisk känsla. Hon använder olika material, men mest armeringsduk.
– Den ser ut som papper. Den använder man när man ska tapetsera. I stället för att bredspackla så sätter man upp den innan och sedan tapetserar man över. Det är ett väldigt trevligt material.
Innan jobbade hon mycket med markduk, som används till vägar och gångar för att det inte ska komma upp ogräs. Vare sig armeringsduken eller markduken ska synas.
– Det är signifikant med kvinnligt textilarbete. Det finns där men det syns inte, säger Linda Lasson.
Hon gillar att gå på byggvaruhus, känna på material och lista ut om det är något hon kan ha användning av. Hon var nyligen inne en vända på en byggkedja och upptäckte att de sålde vita presenningar och köpte ett gäng.
– Så nu håller jag på med stora konstverk på två meter, som ska till utställningen i Washington på svenska ambassaden i juni.
Hon vill testa gränser och vill visa att hon kan göra stora grejer fast hon broderar. Det enda broderiet hon inte kunnat sitta med och sy i knät är verket Där musiken tystnat, som nu hänger på konstgillet.
– Till den använde jag väldigt långa trådar.
Hon spände upp duken i taket i vardagsrummet och stod upp och broderade. Linda Lasson berättar att hon även använde olika tjocklek på tråden, för att det skulle bli ett bättre djup i bilden.
Innan Linda Lasson började brodera höll hon på med textiltryck, men tyckte att det blev för färgglatt och upplevde att hon inte kom någonvart. Då började hon brodera med svart tråd på tygtrycken och sedan slutade hon helt med tygtrycken.
Efter ett tag började hon även använda färg. Hon applicerar alltid den först och berättar att hon då hänger upp duken i tvättlina utomhus och häller på färgen.
– Det känns befriande.
Oftast använder hon en skiss och förlaga innan hon börjar brodera.
– Ibland kan jag ändra själva broderiet under arbetets gång om jag känner att det är för klena färger, om jag behöver ändra färger eller känner att det behövs lite mer. Jag har också börjat med en annan teknik. Jag broderar dubbelt. Först broderar jag ett stycke och sedan broderar jag över för att skapa ett perspektiv, så jag måste fundera på vad jag ska göra först på broderiet, för ibland broderar jag fyra gånger på samma ställe.
Bilderna Ren och Lo på utställningen har hon broderat på pizzapapper. Hon tester gärna nya material och i pizzakit, som man kan köpa, kommer degen i papper.
– Jag sparade några av dem för att testa om de går att jobba med och det gick, men det är skört.
Om ilskan mot rovdrift och förtryck är hennes verktyg är nyfikenhet hennes drivkraft.
Lena Tegström.
För att se recensionen se länk:
http://www.nsd.se/nyheter/hon-broderar-med-svart-trad-och-knivskarp-nal-nm4526624.aspx
Björkvattendalen berättar också en annan historia om en samisk kvinna som Linda Lasson ett tag hade som granne. När kvinnan blev gammal och flyttade till ett äldreboende klippte de av hennes långa flätor "för sådant har vi inte tid med här."
Innan Linda Lasson bosatte sig byn, några mil utanför Härnösand, dit hon återvänder direkt efter vernissagen i Boden på lördagen för att producera nya verk till de utställningar hon har framför sig i Sverige och världen, bodde hon i jämtländska fjällen och var då ihop med en same. Den samiska kulturen spelar stor roll i hennes skapande, liksom naturen, djuren och skogen i Norrland.
– Ska det bo folk här eller ska det bara användas för sina resurser? Hur används kommunala pengar och liknande för att Norrland ska utvecklas och för att det ska finnas skolor och affärer även här uppe så att det inte blir helt öde.
Hennes verk skildrar hur samerna har behandlats och fortfarande blir behandlade. Hon vill visa att broderier kan ha en djupare innebörd, att de har betydelse och att det finns en tanke bakom.
– Oftast brukar det vara dekorativt och det är inget fel i det, men man kan testa olika material och slänga på färger. Det behöver inte vara så himla noga, för oftast brukar det vara så noga. Jag försöker komma från det och våga mer, experimentera mer.
Linda Lasson broderar som en hårdrockare, enbart i svart sytråd. Hon använder ingen maskin, utan syr verken för hand i knät. De svarta strecken ger en grafisk känsla. Hon använder olika material, men mest armeringsduk.
– Den ser ut som papper. Den använder man när man ska tapetsera. I stället för att bredspackla så sätter man upp den innan och sedan tapetserar man över. Det är ett väldigt trevligt material.
Innan jobbade hon mycket med markduk, som används till vägar och gångar för att det inte ska komma upp ogräs. Vare sig armeringsduken eller markduken ska synas.
– Det är signifikant med kvinnligt textilarbete. Det finns där men det syns inte, säger Linda Lasson.
Hon gillar att gå på byggvaruhus, känna på material och lista ut om det är något hon kan ha användning av. Hon var nyligen inne en vända på en byggkedja och upptäckte att de sålde vita presenningar och köpte ett gäng.
– Så nu håller jag på med stora konstverk på två meter, som ska till utställningen i Washington på svenska ambassaden i juni.
Hon vill testa gränser och vill visa att hon kan göra stora grejer fast hon broderar. Det enda broderiet hon inte kunnat sitta med och sy i knät är verket Där musiken tystnat, som nu hänger på konstgillet.
– Till den använde jag väldigt långa trådar.
Hon spände upp duken i taket i vardagsrummet och stod upp och broderade. Linda Lasson berättar att hon även använde olika tjocklek på tråden, för att det skulle bli ett bättre djup i bilden.
Innan Linda Lasson började brodera höll hon på med textiltryck, men tyckte att det blev för färgglatt och upplevde att hon inte kom någonvart. Då började hon brodera med svart tråd på tygtrycken och sedan slutade hon helt med tygtrycken.
Efter ett tag började hon även använda färg. Hon applicerar alltid den först och berättar att hon då hänger upp duken i tvättlina utomhus och häller på färgen.
– Det känns befriande.
Oftast använder hon en skiss och förlaga innan hon börjar brodera.
– Ibland kan jag ändra själva broderiet under arbetets gång om jag känner att det är för klena färger, om jag behöver ändra färger eller känner att det behövs lite mer. Jag har också börjat med en annan teknik. Jag broderar dubbelt. Först broderar jag ett stycke och sedan broderar jag över för att skapa ett perspektiv, så jag måste fundera på vad jag ska göra först på broderiet, för ibland broderar jag fyra gånger på samma ställe.
Bilderna Ren och Lo på utställningen har hon broderat på pizzapapper. Hon tester gärna nya material och i pizzakit, som man kan köpa, kommer degen i papper.
– Jag sparade några av dem för att testa om de går att jobba med och det gick, men det är skört.
Om ilskan mot rovdrift och förtryck är hennes verktyg är nyfikenhet hennes drivkraft.
Lena Tegström.
För att se recensionen se länk:
http://www.nsd.se/nyheter/hon-broderar-med-svart-trad-och-knivskarp-nal-nm4526624.aspx
Recension Norrbottens Kururen
Efter en väldigt trevlig tid i Norrbotten och en ny bekantskap i den trevliga lilla staden Boden, en väldigt trevlig vernissage med mycket folk som var intresserade av det man gör, så är man nu tillbaka hos katter och hund för att arbeta ihop nya verk.
Norrbottens Kuriren har skrivit en recension på utställningen. De har lyckats med konststycket att ge mig fel förnamn, oftast brukar folk misstolka mitt efternamn och stoppa in fler bokstäver än vad som behövs men nu var det för namnet för en gång skull och jag tror inte att jag vill heta Lena. Synd för annars var det en väldigt bra skriven recension.
"Bildvärld fylld av natur och politik
Konst – Gillar man inte träd, så gillar man inte mina broderier.
Det är konstnären Lena Lasson beskrivning av sin bildvärld. Nu aktuell med en utställning på Bodens konstgille.
Det är bråda dagar för Lena Lasson. Utställningarna avlöser varandra och om en månad ska nya verk till en utställning på Svenska Ambassaden i Washington var klar och i augusti väntar en stor utställning på Edsviks konsthall. Och eftersom hon syr allt för hand kan en tavla ta upp till tre månader att färdigställa.
– Jag har bara en månad på mig att producera innan jag åker till USA. Temat är ”Sound and safe” men några broderier med Trump hinner jag inte med. Mitt perspektiv landar mer på individnivå. Troligen kommer nog denna tavla att få flyga över Atlanten, säger hon och pekar på ett broderi med titeln ”Bölesmon - Till minne av en skog”.
Annars passar den politiska tematiken henne mycket bra. Hon har i sin textila konst gett naturen en röst utifrån samiskt perspektiv - vilket exempelvis finns representerat i verk som ”Girjas” eller verket ”Geika” som hon nyligen producerat för Västernorrlands landsting
– Jag var sambo i tio år med en same och har sett på nära håll den hotbild som finns mot det samiska levnadssättet och hur svenska staten behandlat sin ursprungsbefolkning. Därför finns deras situation återgiven i mina broderier. De jämtländska fjällen återkommer också i min bildvärld, liksom djur – främst varg, lo, ren och korpar. Jag gillar korpar. De är smarta och vackra. Ugglor är också fascinerande, säger hon.
Lena Lasson bor numera utanför Härnösand vid en sjö i naturen. En vald plats där hon närmast likt en maskin producerar broderade tavlor från ax till limpa. Hon gör nämligen även tavelramarna. Fyra-fem broderier har hon alltid på gång samtidigt som hon växlar mellan under en arbetsdag som ofta slutar långt efter midnatt.
– Det är därför jag inte bor i ett hyreshus. Jag skulle störa mina grannar, säger hon.
Lena Lasson är utbildad konstnär och i början av sin karriär målade hon för att sedan växla över till textiltryck. När hon ställde ut på Luleå Konsthall 2007 var det exempelvis med textiltryck.
– Men jag upplevde att jag inte kom vidare. Därför började jag brodera på mina textiltryck och nu broderar jag bara - alltid med svart sytråd mot vit botten. Det är kul att visa att broderier inte bara behöver vara litet och gulligt, utan också kan vara stort, kraftfullt och politiskt, säger hon.
Det är det grafiska uttrycket hon eftersträvar i sina broderier där hon använder sig av en egen teknik – med fria stygn i olika riktningar och med olika täthet och längd.
– Ibland syr jag lager på lager för att skapa en tredimensionell effekt. Jag har sedan i våras börjat använda lite färg också i mitt skapande. Jag har tittat mycket på Paul Cézannes landskapsmålningar som varit en stor inspiration. Där är jag nu men om ett år kan jag ha ett nytt uttryck, säger hon.
Eva Åström
För att se recensionen:
http://www.kuriren.nu/nyheter/bildvarld-fylld-av-natur-och-politik-nm4525673.aspx
Det är bråda dagar för Lena Lasson. Utställningarna avlöser varandra och om en månad ska nya verk till en utställning på Svenska Ambassaden i Washington var klar och i augusti väntar en stor utställning på Edsviks konsthall. Och eftersom hon syr allt för hand kan en tavla ta upp till tre månader att färdigställa.
– Jag har bara en månad på mig att producera innan jag åker till USA. Temat är ”Sound and safe” men några broderier med Trump hinner jag inte med. Mitt perspektiv landar mer på individnivå. Troligen kommer nog denna tavla att få flyga över Atlanten, säger hon och pekar på ett broderi med titeln ”Bölesmon - Till minne av en skog”.
Annars passar den politiska tematiken henne mycket bra. Hon har i sin textila konst gett naturen en röst utifrån samiskt perspektiv - vilket exempelvis finns representerat i verk som ”Girjas” eller verket ”Geika” som hon nyligen producerat för Västernorrlands landsting
– Jag var sambo i tio år med en same och har sett på nära håll den hotbild som finns mot det samiska levnadssättet och hur svenska staten behandlat sin ursprungsbefolkning. Därför finns deras situation återgiven i mina broderier. De jämtländska fjällen återkommer också i min bildvärld, liksom djur – främst varg, lo, ren och korpar. Jag gillar korpar. De är smarta och vackra. Ugglor är också fascinerande, säger hon.
Lena Lasson bor numera utanför Härnösand vid en sjö i naturen. En vald plats där hon närmast likt en maskin producerar broderade tavlor från ax till limpa. Hon gör nämligen även tavelramarna. Fyra-fem broderier har hon alltid på gång samtidigt som hon växlar mellan under en arbetsdag som ofta slutar långt efter midnatt.
– Det är därför jag inte bor i ett hyreshus. Jag skulle störa mina grannar, säger hon.
Lena Lasson är utbildad konstnär och i början av sin karriär målade hon för att sedan växla över till textiltryck. När hon ställde ut på Luleå Konsthall 2007 var det exempelvis med textiltryck.
– Men jag upplevde att jag inte kom vidare. Därför började jag brodera på mina textiltryck och nu broderar jag bara - alltid med svart sytråd mot vit botten. Det är kul att visa att broderier inte bara behöver vara litet och gulligt, utan också kan vara stort, kraftfullt och politiskt, säger hon.
Det är det grafiska uttrycket hon eftersträvar i sina broderier där hon använder sig av en egen teknik – med fria stygn i olika riktningar och med olika täthet och längd.
– Ibland syr jag lager på lager för att skapa en tredimensionell effekt. Jag har sedan i våras börjat använda lite färg också i mitt skapande. Jag har tittat mycket på Paul Cézannes landskapsmålningar som varit en stor inspiration. Där är jag nu men om ett år kan jag ha ett nytt uttryck, säger hon.
Eva Åström
För att se recensionen:
http://www.kuriren.nu/nyheter/bildvarld-fylld-av-natur-och-politik-nm4525673.aspx
söndag 19 februari 2017
Artikel Allehanda
Välliste
Tidningen Allehanda hörde av sig i veckan och intervjuade mig angående min resa i juni till Washington DC då jag ska ställa ut på svenska ambassaden.
Lite sakfel i artikeln- jag ska inte ställa ut på Visby utan på Väsby konsthall och jag ska inte åka den 7 utan vernissagen är då.
"Linda Lasson inbjuden till Washington: "Det är första gången jag följer med broderierna utomlands"
Det internationella intresset för Linda Lassons broderikonst fortsätter växa. Nu är hon inbjuden till Washington för att göra en separatutställning.
Med svart sytråd på armeringsväv sätter hon tummen i ögat på en skövlande samtid. Linda Lassons broderier handlar om ett exploaterat Norrland och en undanträngd urbefolkning – konst som blir en slags arketypisk nutidspoesi och har ett mänskligt tilltal som lyfter frågorna långt utanför Sveriges gränser.
Inbjudan från ambassaden talar sitt eget språk.
"Människor över hela världen kan relatera till Linda Lassons konst och intresset för hennes broderier har bokstavligt talat exploderat. Utställningar är på gång i Paris, Miami, Shanghai, Moskva, Tokyo och Wien – nu vill vi synliggöra det och sätta Linda Lassons konst i relation till en amerikansk kontext."
– Det är inte ofta man får sådana här brev, konstaterar Linda Lasson.
– Det blir också första gången jag följer med konsten utomlands. Hotellrummet är redan bokat, jag åker den 7 juni och stannar en vecka innan jag åker hem igen. Utställningen kommer att hänga till den 20 augusti.
Den svenska ambassaden i Washington har öronmärkt en stor del av sin kulturverksamhet till förmån för svensk konst. Ambassaden fungerar som ett fönster och en exponeringsyta mot svenskt konstliv och enskilda konstnärsgärningar; målet är helt enkelt att ge svensk konst en större publik.
Ambassaden vill också skapa möjligheter för Linda Lasson att ställa ut på fler platser i USA.
– Jag har börjat på ett jättestort verk, 1,9 gånger 1,3 meter, som ska fungera som en showstopper och få folk att stanna till. Ambassadens tema är säkerhet, och jag kommer koppla det till säkerhet för naturen, människans påverkan på naturen, som blir en risk för allt liv på jorden.
Linda Lasson arbetar också på ett stort verk som ska gjutas in i glas och placeras på landstingshuset i Härnösand.
– Det heter "Gäjka" och handlar om hotbilden mot samer. Jättekul att en som broderar kan få ett så pass stort uppdrag, säger hon.
Närmast väntar utställningar i Visby, Boden och Argentina. Ett galleri i Barcelona har också hört av sig, inte bara för en enda utställning utan för att kontinuerligt kunna vara en kanal för Linda Lassons verk i Spanien. "
Katarina Östholm, Allehanda
Artiklel från Mittnytt
Siejpe
Vår lokala TV station Mittnytt ringde igår och gjorde en liten intervju.
Den finns nu på deras hemsida
"Hennes efterfrågade konst ska hänga på ambassaden i Washington och brevet hon fick som inbjudan är det finaste hon fått.
Linda Lassons broderier blir alltmer efterfrågade, också utomlands. Hon arbetar utifrån samernas situation och hur vi handskas med naturen i Norrland.
– Temat på utställningen i Washington handlar om säkerhet. Jag tänker baka in säkerheten i den egna personen. Hur hanterar vi säkerheten där vi bor och lever och hur behandlar vi naturen? säger Linda Lasson.
– Jag tycker att den vinter vi har haft är väldigt konstig. Det har blåst så mycket. Två lastbilar blåste av vägen i Kiruna, så säkerheten gäller också naturen, menar Linda Lasson.
Hemma i Bölen utanför Härnösand har hon har börjat brodera med svart tråd på en väldigt stor duk. Den är en och en halv meter bred och 1,90 hög.
– Normalt använder jag en tunn sytråd, men jag insåg att det skulle ta alldeles för lång tid. Nu syr jag med dubbla trådar och då går det fort, konstaterar Linda Lasson.
– Den luktar lite illa, men presenningen är väldigt lättarbetad. Jag borde hinna klart.
I brevet som Linda Lasson fått från ambassaden i Washington skriver de bland annat: "Människor från hela världen kan relatera till Linda Lassons konst och intresset för hennes broderier har bokstavligt talat exploderat."
– Det var ett jättefint brev. Jag har aldrig fått något liknande, säger hon.
För första gången ska Linda själv följa med sina broderier utomlands och vara med på vernissage, som blir den sjunde juni.
– Ambassaden ville att jag skulle följa med. Tidigare har jag bara skickat iväg broderierna.
– Ja, det var en grupputställning i Argentina som jag var tvungen att välja bort.
Istället kommer hon att vara med i två amerikanska konstböcker och en engelsk och en amerikansk konsttidning.
– Det är ju kul, man får välja lite. Igår pratade jag med Barcelona om en konstmässa.
Hon har mycket att stå i.
– Problemet är att jag inte hinner skissa just nu, säger Lisa Lasson.
Men hon verkar ändå tycka att det är ett angenämt problem.
Eva Hemström
http://www.svt.se/nyheter/lokalt/vasternorrland/syr-med-dubbel-trad-pa-stor-presenning
– Temat på utställningen i Washington handlar om säkerhet. Jag tänker baka in säkerheten i den egna personen. Hur hanterar vi säkerheten där vi bor och lever och hur behandlar vi naturen? säger Linda Lasson.
Gigantiskt broderi
Hon menar att säkerheten även gäller klimatet.– Jag tycker att den vinter vi har haft är väldigt konstig. Det har blåst så mycket. Två lastbilar blåste av vägen i Kiruna, så säkerheten gäller också naturen, menar Linda Lasson.
Hemma i Bölen utanför Härnösand har hon har börjat brodera med svart tråd på en väldigt stor duk. Den är en och en halv meter bred och 1,90 hög.
– Normalt använder jag en tunn sytråd, men jag insåg att det skulle ta alldeles för lång tid. Nu syr jag med dubbla trådar och då går det fort, konstaterar Linda Lasson.
Illaluktande presenning
Hon gillar att använda lite råa material, som normalt inte används vid broderier, som i det här fallet en stor, vit presenning.– Den luktar lite illa, men presenningen är väldigt lättarbetad. Jag borde hinna klart.
I brevet som Linda Lasson fått från ambassaden i Washington skriver de bland annat: "Människor från hela världen kan relatera till Linda Lassons konst och intresset för hennes broderier har bokstavligt talat exploderat."
– Det var ett jättefint brev. Jag har aldrig fått något liknande, säger hon.
För första gången ska Linda själv följa med sina broderier utomlands och vara med på vernissage, som blir den sjunde juni.
– Ambassaden ville att jag skulle följa med. Tidigare har jag bara skickat iväg broderierna.
Tvingas tacka nej till Argentina
Intresset är stort för hennes konst. Hon har till och med fått börja tacka nej till förfrågningar.– Ja, det var en grupputställning i Argentina som jag var tvungen att välja bort.
Istället kommer hon att vara med i två amerikanska konstböcker och en engelsk och en amerikansk konsttidning.
– Det är ju kul, man får välja lite. Igår pratade jag med Barcelona om en konstmässa.
Hon har mycket att stå i.
– Problemet är att jag inte hinner skissa just nu, säger Lisa Lasson.
Men hon verkar ändå tycka att det är ett angenämt problem.
Eva Hemström
http://www.svt.se/nyheter/lokalt/vasternorrland/syr-med-dubbel-trad-pa-stor-presenning
tisdag 3 januari 2017
Årets 2016 ....
Till min förvåning har jag blivit år 2016 kulturkrigare här i länet i vår tidning Allehanda.
Det var lite överraskande men också lite kul.
Linkar här till artikeln:
måndag 5 december 2016
Recension Klas Engman museet Nordmaling
Har fått en recension för min utställning på Klas Engman museet i Nordmaling.
Det är tidningen Västerbottningen som har skrivit och det är en premunations tidning som läses av 21000. Tyvärr kan man inte se den på nätet så jag kan inte länka till artikeln.
PS Ett litet fel- de sju uställningar som han skriver om är de jag hade nu i November december. De som jag haft innan i år är inte inräknande.
avstånd ser det ut som mjuka kolstreckstavlor, med inslag av skarpare etsningstekniker. På närmare håll visar sig illusionen vara minutiöst uppbyggd av svart sytråd.
– Jag är nog ganska ensam om tekniken, det blev så populärt att jag fortsatte, säger Linda Larsson, broderikonstnär från Härnösand. Linda Larsson berättar att hon först höll på med textiltryck när hon tröttnade och började brodera med svart sytråd i stället. Till bakgrund använder hon allt från marktäckduk till stora näverstycken.
– Jag gillar att gå på byggvaruhus och prova mig fram bland olika material. Armeringsduk för väggrenovering är till exempel både lättarbetad, stark, går att riva till lämpliga bitar och släpper igenom ljus, säger Linda.
Efter att vid behov ha färgat bakgrunden skapas resten av illusionen med nål och svart sytråd, av varierande tjocklek.
– Det kan ta flera månader att bli klar.
På senare år har karriären tagit rejäl fart. – I år deltar jag i sju solo- eller grupputställningar, i Venedig, Bogota, London, Barcelona, Sundsvall, Korpilombolo och så här i Nordmaling.
Nästa år väntar utställningar i Moskva, ”nära Kreml”, samt två i New York. – Det hade varit kul att åka till Moskva men det blir dyrt med allt resande så jag prioriterar New York i stället.
Vad tror du det är som fascinerar med dina broderier?
– Kanske den grafiska känslan, sedan har mina motiv ofta en politisk inramning, jag är kritisk till vad vi gör med vår natur och hur samerna behandlas, säger Linda.
Pehr Axel Sundbom, ordförande i Nordmalings konstförening, berättar att arrangören vill visa publiken prov på olika tekniker och uttryck, och att konstnärens engagemang för ursprungsbefolkningens lockar.
– Vi hade sett några av Lindas bilder och tyckte att de verkar mycket spännande och när hon var intresserad av att ställa ut hos oss nappade vi direkt, säger han. Utställningen pågår i Klas Engmanmuséet, nedanför kyrkan i Nordmaling, till och med 11 december, med dagliga öppettider klockan 12–15.
FREDRIK BJÄRNESAN
Faktaruta
Linda Lasson
4 Är konstnär från Härnösand som främst arbetar med broderier, ofta med svart sytråd på olika
material. Hon började med oblekt bomullstyg och damast, men har på senare tid
experimenterat med bland annat renskinn, men också mark- och armeringsduk. Hon gör även installationer med broderi som utgångspunkt.
4 Linda är bland annat representerade på Galleri Andersson/Sandström i Umeå. Försommaren 2016
presenterades hennes konst i SVT:s Kulturnyheterna. I år är deltar hon i sju solo- respektive grupputställningar i Venedig, Bogota, Sundsvall, Korpilombolo, London, Barcelona samt
Nordmaling.
Källa: lindalasson.
hemsida24.se
Det är tidningen Västerbottningen som har skrivit och det är en premunations tidning som läses av 21000. Tyvärr kan man inte se den på nätet så jag kan inte länka till artikeln.
PS Ett litet fel- de sju uställningar som han skriver om är de jag hade nu i November december. De som jag haft innan i år är inte inräknande.
Linda skapar visuellt med nål och tråd
NORDMALING. Påavstånd ser det ut som mjuka kolstreckstavlor, med inslag av skarpare etsningstekniker. På närmare håll visar sig illusionen vara minutiöst uppbyggd av svart sytråd.
– Jag är nog ganska ensam om tekniken, det blev så populärt att jag fortsatte, säger Linda Larsson, broderikonstnär från Härnösand. Linda Larsson berättar att hon först höll på med textiltryck när hon tröttnade och började brodera med svart sytråd i stället. Till bakgrund använder hon allt från marktäckduk till stora näverstycken.
– Jag gillar att gå på byggvaruhus och prova mig fram bland olika material. Armeringsduk för väggrenovering är till exempel både lättarbetad, stark, går att riva till lämpliga bitar och släpper igenom ljus, säger Linda.
Efter att vid behov ha färgat bakgrunden skapas resten av illusionen med nål och svart sytråd, av varierande tjocklek.
– Det kan ta flera månader att bli klar.
På senare år har karriären tagit rejäl fart. – I år deltar jag i sju solo- eller grupputställningar, i Venedig, Bogota, London, Barcelona, Sundsvall, Korpilombolo och så här i Nordmaling.
Nästa år väntar utställningar i Moskva, ”nära Kreml”, samt två i New York. – Det hade varit kul att åka till Moskva men det blir dyrt med allt resande så jag prioriterar New York i stället.
Vad tror du det är som fascinerar med dina broderier?
– Kanske den grafiska känslan, sedan har mina motiv ofta en politisk inramning, jag är kritisk till vad vi gör med vår natur och hur samerna behandlas, säger Linda.
Pehr Axel Sundbom, ordförande i Nordmalings konstförening, berättar att arrangören vill visa publiken prov på olika tekniker och uttryck, och att konstnärens engagemang för ursprungsbefolkningens lockar.
– Vi hade sett några av Lindas bilder och tyckte att de verkar mycket spännande och när hon var intresserad av att ställa ut hos oss nappade vi direkt, säger han. Utställningen pågår i Klas Engmanmuséet, nedanför kyrkan i Nordmaling, till och med 11 december, med dagliga öppettider klockan 12–15.
FREDRIK BJÄRNESAN
Faktaruta
Linda Lasson
4 Är konstnär från Härnösand som främst arbetar med broderier, ofta med svart sytråd på olika
material. Hon började med oblekt bomullstyg och damast, men har på senare tid
experimenterat med bland annat renskinn, men också mark- och armeringsduk. Hon gör även installationer med broderi som utgångspunkt.
4 Linda är bland annat representerade på Galleri Andersson/Sandström i Umeå. Försommaren 2016
presenterades hennes konst i SVT:s Kulturnyheterna. I år är deltar hon i sju solo- respektive grupputställningar i Venedig, Bogota, Sundsvall, Korpilombolo, London, Barcelona samt
Nordmaling.
Källa: lindalasson.
hemsida24.se
tisdag 29 november 2016
En till recension Sundsvalls Konstförenings utställningen
Konstnärer från Hälsingland och Ångermanland
2016-11-29 12:06
Grupputställning på Galleri Sjögatan Sju
En i hög grad uppiggande utställning är det som Sundsvalls konstförening lyckats få till stånd genom att bjuda in konstnärer från Hälsingland och Ångermanland. I den nedre utställningssalen intar Sara-Vide Ericsons målning The Hint en dominerande position. Motivet är en bröt med orangefärgade pinnar, sådana som sätts upp längs vägkanterna på hösten för att snöröjarna inte ska köra i diket. De ligger slängda mot några björkstamma och bildar en pil, en hänvisning, mot någonting okänt. I samma rum finns också hennes målning The First Tipii. Bilden visar en liten kåta av brädlappar. Den ser ut att vara skapad av barn för att leka koja i. På galleriets övervåning finns ännu en bild av Sara-Vide Ericson, Carrier. I den står en helt desperat människa på knä i skogen.
En för mig ny bekantskap är Per Elof Nilsson Ricklund, med rötter i Örnsköldsvik. Han arbetar i en realistisk tradition och är verksam som lärare vid The Florence academy of art, enligt hemsidan en skola ”For the Training of the Professional Realist Painter and Sculptor”. Hans teckningar och målningar är ytterst välgjorda men att kalla dem realistiska är att ta i. Bilderna är tungt symbolladdade och det handlar snarast om någon form av 1600-talsmålarkonst tillämpad på nutida smak.
Äldst bland utställarna är Olle Gustafsson från Klockestrand norr om Ångermanälven. Han är inte bara äldst, av målningarna att döma är han gladast också. Solens hamn och Blå hamn skildrar en och samma hamn i olika starka färger. Bilderna hänger sida vid sida och kontrasterar mot varandra. På övervåningen finns Olle Gustafssons kraftfulla gestaltning av blåsippor.
Två grafiker, Christer Carlstedt och Ann-Kristin Källström, medverkar. Källström visar ett par utsökta miniatyrer, Underneath IV och Underneath V. Carlstedt visar två etsningar men också en ljuvligt fantasieggande teckning i blyerts, Granön II. Det skymtar någonting som kan vara en ö, i dimmornas dunkel.
Samuel Anderssons bilder är till en början mycket diskreta, men drar till sig uppmärksamheten och fördjupas. En målning med titeln Mary Shelley Residue II ser ut som ett rorschachtest, eller är det vad som blir kvar av en människa, eller mensblod? Tekniken är gouache och klorin.
En som tar de textila uttrycken till nya höjder är Linda Lasson. Hon broderar med enkla kaststygn färgfält som blir till landskap, natur och djur. Det är som om hon, med hjälp av sitt omständliga broderande, försöker hålla kvar den natur som håller på att gå förlorad.
I utställningen visas också akvareller av Michael B Hardt, keramik av Lena Andersson, silverarbeten av Svensson Löfstedt och verk av Anders Åberg. Samtliga utställare bor i eller har någon form av anknytning till Ångermanland eller Hälsingland. Det märkliga är att de fungerar så bra ihop. De tycks ha någonting gemensamt i de stämningar och känslolägen de uttrycker. Kanske är det erfarenheten av att leva i barrskogsbältet och den, i en bredare mening, kulturella gemenskapen som finns här. Det är också anmärkningsvärt att regionens konstnärer håller så genomgående hög nivå.
Efter att utställningen visats i Sundsvall kommer den att gå vidare och med stöd från landstinget visas av konstföreningarna i Matfors, Ånge, Kramfors, Örnsköldsvik och Härnösand.
Text och foto: Karin Kämsby
Volym 2016-11-29
För att se artikeln:
https://www.lvn.se/Sarprofil-delplatser/volym/recensioner/konstnarer-fran-halsingland-och-angermanland/
Max Book är representerad med fyra mindre målningar, som också var med på hans utställning på Waldemarsudde våren 2016. I de fyra bilderna skymtar hav, himmel, stränder, ibland något som kan vara ett hus, okända föremål och mänskliga gestalter. Målningarna glittrar av mörka färgtoner, gåtfullhet och obskyra fenomen. Betraktaren sugs in och det är möjligt att stå där och titta hur länge som helst. Men det finns inte tid till det, här finns mer att se.
Äldst bland utställarna är Olle Gustafsson från Klockestrand norr om Ångermanälven. Han är inte bara äldst, av målningarna att döma är han gladast också. Solens hamn och Blå hamn skildrar en och samma hamn i olika starka färger. Bilderna hänger sida vid sida och kontrasterar mot varandra. På övervåningen finns Olle Gustafssons kraftfulla gestaltning av blåsippor.
Två grafiker, Christer Carlstedt och Ann-Kristin Källström, medverkar. Källström visar ett par utsökta miniatyrer, Underneath IV och Underneath V. Carlstedt visar två etsningar men också en ljuvligt fantasieggande teckning i blyerts, Granön II. Det skymtar någonting som kan vara en ö, i dimmornas dunkel.
Samuel Anderssons bilder är till en början mycket diskreta, men drar till sig uppmärksamheten och fördjupas. En målning med titeln Mary Shelley Residue II ser ut som ett rorschachtest, eller är det vad som blir kvar av en människa, eller mensblod? Tekniken är gouache och klorin.
En som tar de textila uttrycken till nya höjder är Linda Lasson. Hon broderar med enkla kaststygn färgfält som blir till landskap, natur och djur. Det är som om hon, med hjälp av sitt omständliga broderande, försöker hålla kvar den natur som håller på att gå förlorad.
I utställningen visas också akvareller av Michael B Hardt, keramik av Lena Andersson, silverarbeten av Svensson Löfstedt och verk av Anders Åberg. Samtliga utställare bor i eller har någon form av anknytning till Ångermanland eller Hälsingland. Det märkliga är att de fungerar så bra ihop. De tycks ha någonting gemensamt i de stämningar och känslolägen de uttrycker. Kanske är det erfarenheten av att leva i barrskogsbältet och den, i en bredare mening, kulturella gemenskapen som finns här. Det är också anmärkningsvärt att regionens konstnärer håller så genomgående hög nivå.
Efter att utställningen visats i Sundsvall kommer den att gå vidare och med stöd från landstinget visas av konstföreningarna i Matfors, Ånge, Kramfors, Örnsköldsvik och Härnösand.
Text och foto: Karin Kämsby
Volym 2016-11-29
För att se artikeln:
https://www.lvn.se/Sarprofil-delplatser/volym/recensioner/konstnarer-fran-halsingland-och-angermanland/
söndag 27 november 2016
Recension sundsvalls Konstförening utställningen
Max Book och elva andra Norrlandskonstnärer möts kring skog och hav
Sundsvalls Konstförening: Tolv konstnärer från Ångermanland och Hälsingland
Medverkande: Max Book, Sara-Vide Ericson, Per Olof Ricklund, A-K Källström m fl
Galleri Sjögatan sju
25 november - 4 december
Vernissage: 25/11 15–18
Öppet: fr 15 – 18, lö–sö 12–16
I våras och året före bjöd Sundsvalls Konstförening in manliga respektive kvinnliga konstnärer från Medelpad till var sin samlingsutställning.
Nu vidgar man cirklarna och bjuder i stället in konstnärer från grannlandskapen. Tack vare samarbete med landstinget kan den senare vandra runt i Västernorrland och kommer att under 2017 också att visas i Matfors, Ånge, Kramfors, Örnsköldsvik och Härnösand.
Det är etablerade konstnärer som kommit samman, både de med många år på banan och de som är på väg uppåt. Mest namnkunnig är Max Book, för länge sedan elev vid Sundsvalls Konstskola, sedermera professor och en av konstens kändisar. Här visar han en serie metalliskt mörka, suggestiva målningar med hav och väderstämningar, med mycket rörelse och människors möte med upprörda element.
En av de unga är Sara Vide Ericsson, som bland annat ställt ut i New York tillsammans med Karin Mamma Andersson och andra stora nordiska konstnärer. Hennes färger är intensiva, de glöder och lyser på ett sällsamt sätt utan att vara bjärta. Ett exempel är "The Hint", där brutna vägkäppar som människor slängt som avfall i skogen av en slump kommit att bli en vägvisare.
Havet och naturen går som en röd tråd genom utställningen. Det är Michael B. Hardts akvareller vars grågröna lugn skildrar karghet och stillhet, Linda Lassons broderade fjällmotiv, som på håll ger sken av att vara effektfulla teckningar men där nålen har agerat pennspets, eller Christer Carlstedts "Granön II" där ön dragit sig tillbaka in i gråhet och dis, en mytologisk sagoö.
Men det är också Per Olof N Ricklund, konstlärare i Florens, med ett klassiskt måleri med ljuvligt ljus- och skuggspel. Det är Samuel Anderssons egenartade batikliknande teknik i "Mary Shelley Residue" - som om det är hjärnan hos det Frankensteinska monstret han avbildat. Och det är Lena Anderssons ymniga skarabéer på sin lugna väg uppför väggen, där vissa också ger intryck av frökapslar på väg att spricka upp.
Det är, som i alla samlingsutställningar, en brokig blandning av tekniker och material, uttryckssätt och idéer, perspektiv och motivval. Men genom alltsammans går också en tråd av hav och fjäll, av lugn och karghet, av något uthålligt och motståndskraftigt. Kanske är det det typiskt norrländska.
Susanne Holmlund
Sundsvalls tidning
För att se artikeln med bilder se länk:
fredag 16 september 2016
Recension Härnösands Konsthall
Recension från Allehanda 2016-09-15
Samtiden paketeras utan försköning. Vasskäftade grävskopor tuggar i sig fjällvärldens böljande horisont, ödehus till salu står med svarta fönster, enorma kalhyggen breder ut sig medan timmerbilarna kör fullastade, stigarna som renen vandrat i tusentals år utplånas bland industriområden för vindkraft, gruvdrift, vattenkraft.
Ett myller av bruksvägar trasar sönder landskapet. Och de stora vägarna, järnvägarna och de surrande kraftledningsgatorna leder alla åt samma håll – söderut.
– Naturen har inte längre något värde. Det är pengarna som styr, alla naturresurser och vinsterna åker söderut, säger Linda Lasson.
– Inget annat verkar spela någon roll. Vad som händer med de vilda djuren, med de ekologiska sambanden, med människorna som bor här – det är det ingen som frågar efter. Så länge det finns pengar att tjäna. Folk sätter sitt hopp till gruvbolagen, till prospekteringarna och de hägrande jobben – men på ett år eller två förstör man naturen fullständigt och några jobb blir det sällan. Och bolagen betalar inte ens skatt i Sverige.
I ett av verken skildras de 59 procent av Sverige som kallas Norrland. Gammalt väderbitet trä och gulnade, trasiga urklipp och tapeter utgör fonden till en broderad berättelse i både text och bild. Här skildras statens massiva utbyggnad av Norrlandsälvarna, exploateringen av fjällnära skogar, småviltjakten som släpps fri i fjällen.
Och samerna, vars rättigheter ständigt naggas i kanten. Så sent som 1996 dömde Svegs tingsrätt att samerna inte hade sedvanerätten på sin sida.
– Jag har levt i de jämtländska fjällen, nära den samiska kulturen, och det har påverkat mig både som människa och konstnär, säger Linda Lasson.
– Samerna har fått utstå så mycket förstörelse och förtryck; de har förlorat det mesta av sina marker och sina rättigheter. De har protesterat men det har inte hjälpt. Sverige har betett sig som en brutal kolonialmakt.
För Linda Lasson är samerna ställföreträdare för naturen – representanter för ett levnadssätt som en gång var i total samklang med djur och natur. Den traditionella samiska kulturen är i dag en spillra av vad den varit, men i hennes broderier vibrerar den av renaste urkraft; trolltrumman, den heliga björnen, nåjdernas kraftmätning i det flammande norrskenet. Renen som bär den uppåtstigande solen i sina horn, renflocken som strövar över orörda fjäll.
Aejlies sijjie, helig plats
.
Tekniken – med fria stygn i olika riktningar, med olika täthet och längd, ibland i lager på lager för tredimensionell effekt – liknar inget annat. Intrycket blir luftigt organiskt samtidigt som verken får en starkt grafisk prägel. Svart sytråd på armeringsväv är grunden, men Linda Lasson experimenterar även med andra material och tekniker – näver, renskinn, hästtagel, björkris, broderi på en stubbe.
Det som händer i Norrland är inte på något sätt unikt. Världen över tycks människor kunna relatera till Linda Lassons konst; intresset för hennes broderier har formligen exploderat. Under de närmaste ett och ett halvt åren väntar utställningar i Paris, Miami, Shanghai, Korpilombolo, Moskva, Tokyo, New York och Wien – och då är alla de svenska utställningarna undantagna.
– Folk känner igen sig. Samma sak händer överallt, urbefolkningarna behandlas lika illa, säger hon
.
Så Linda Lasson broderar oavbrutet. Nästan alla verk som visas på Härnösands konsthall är nya; samma kommer att gälla vid den kommande utställningen på Textilarkivet i Sollefteå.
– Fyra vernissager på tre helger. Två i Skara, en utanför Örebro och nu här i Härnösand. Och nu i veckan öppnar tre nya utställningar i Venedig, London och Bogotá. Man får ligga i.
Utställningen, som arrangeras av Härnösands konstförening, visas på Härnösands konsthall fram till den 15 oktober.
Se den.
Katarina Östholm
För att se artikeln med bilder:
http://www.allehanda.se/kultur/hon-ger-naturen-rost-linda-lasson-skildrar-en-skovlande-samtid-med-skoningslos-svarta
Med svart sytråd på armeringsväv sätter hon tummen i ögat på en skövlande samtid. Det internationella intresset för Linda Lassons broderier är stort – hennes berättelser om ett exploaterat Norrland och en undanträngd urbefolkning är arketypisk nutidspoesi med skoningslös svärta.
Ett myller av bruksvägar trasar sönder landskapet. Och de stora vägarna, järnvägarna och de surrande kraftledningsgatorna leder alla åt samma håll – söderut.
– Naturen har inte längre något värde. Det är pengarna som styr, alla naturresurser och vinsterna åker söderut, säger Linda Lasson.
– Inget annat verkar spela någon roll. Vad som händer med de vilda djuren, med de ekologiska sambanden, med människorna som bor här – det är det ingen som frågar efter. Så länge det finns pengar att tjäna. Folk sätter sitt hopp till gruvbolagen, till prospekteringarna och de hägrande jobben – men på ett år eller två förstör man naturen fullständigt och några jobb blir det sällan. Och bolagen betalar inte ens skatt i Sverige.
I ett av verken skildras de 59 procent av Sverige som kallas Norrland. Gammalt väderbitet trä och gulnade, trasiga urklipp och tapeter utgör fonden till en broderad berättelse i både text och bild. Här skildras statens massiva utbyggnad av Norrlandsälvarna, exploateringen av fjällnära skogar, småviltjakten som släpps fri i fjällen.
Och samerna, vars rättigheter ständigt naggas i kanten. Så sent som 1996 dömde Svegs tingsrätt att samerna inte hade sedvanerätten på sin sida.
– Jag har levt i de jämtländska fjällen, nära den samiska kulturen, och det har påverkat mig både som människa och konstnär, säger Linda Lasson.
– Samerna har fått utstå så mycket förstörelse och förtryck; de har förlorat det mesta av sina marker och sina rättigheter. De har protesterat men det har inte hjälpt. Sverige har betett sig som en brutal kolonialmakt.
För Linda Lasson är samerna ställföreträdare för naturen – representanter för ett levnadssätt som en gång var i total samklang med djur och natur. Den traditionella samiska kulturen är i dag en spillra av vad den varit, men i hennes broderier vibrerar den av renaste urkraft; trolltrumman, den heliga björnen, nåjdernas kraftmätning i det flammande norrskenet. Renen som bär den uppåtstigande solen i sina horn, renflocken som strövar över orörda fjäll.
Aejlies sijjie, helig plats
.
Tekniken – med fria stygn i olika riktningar, med olika täthet och längd, ibland i lager på lager för tredimensionell effekt – liknar inget annat. Intrycket blir luftigt organiskt samtidigt som verken får en starkt grafisk prägel. Svart sytråd på armeringsväv är grunden, men Linda Lasson experimenterar även med andra material och tekniker – näver, renskinn, hästtagel, björkris, broderi på en stubbe.
Det som händer i Norrland är inte på något sätt unikt. Världen över tycks människor kunna relatera till Linda Lassons konst; intresset för hennes broderier har formligen exploderat. Under de närmaste ett och ett halvt åren väntar utställningar i Paris, Miami, Shanghai, Korpilombolo, Moskva, Tokyo, New York och Wien – och då är alla de svenska utställningarna undantagna.
– Folk känner igen sig. Samma sak händer överallt, urbefolkningarna behandlas lika illa, säger hon
.
Så Linda Lasson broderar oavbrutet. Nästan alla verk som visas på Härnösands konsthall är nya; samma kommer att gälla vid den kommande utställningen på Textilarkivet i Sollefteå.
– Fyra vernissager på tre helger. Två i Skara, en utanför Örebro och nu här i Härnösand. Och nu i veckan öppnar tre nya utställningar i Venedig, London och Bogotá. Man får ligga i.
Utställningen, som arrangeras av Härnösands konstförening, visas på Härnösands konsthall fram till den 15 oktober.
Se den.
Katarina Östholm
För att se artikeln med bilder:
http://www.allehanda.se/kultur/hon-ger-naturen-rost-linda-lasson-skildrar-en-skovlande-samtid-med-skoningslos-svarta
söndag 4 september 2016
Nerikes Allehanda
Linda Lasson skapar bilder med tråd
Med nål och svart sytråd skapar Linda Lasson siona bilder. I dag öppnar utställningen ”svart broderi” på Kumla bibliotek.
söndag 12 juni 2016
Recension Slöjd stories
En utställning, många berättelser – 24 av länets bästa slöjdare ställer ut på Örnsköldsviks konsthall
En utställning. Tjugofyra historier. Busig bondage, snidad skönhet och färgflammande textil i alla former möts när Örnsköldsviks konsthall slår upp portarna till sin nya utställning "Slöjd stories".
Berättelserna finns ständigt närvarande. I föremålen, som kan ha genomgått fullständiga metamorfoser – en liten oansenlig målad dekoration har förvandlats till en praktfull ljusstake i järn och mässing, en gammal träask har förvandlats till en utsökt dosa i silver med kittlande utformning och den klassiska Ångermanlandsbruden är föremål för en lång rad förvandlingskonster – handbroderade tittskåp av Linda Lasson, kläder och klippdockor av Ylva Varik, en rockig skedhäck av Magnus Sundelin och mycket mer.
"Slöjd stories" presenterar ny västernorrländsk slöjd på bred front. 24 av länets bästa slöjdare presenterar sina infallsrika, fantasifulla och utsökt välarbetade alster. Det är ett frosseri i färg och form, ibland med tydliga rötter i historisk hantverkstradition, som nallebjörnarna med Anundsjösöm, ibland helt egensinniga utsagor. Ulf Edbergs bemålade docka med paljetterad suspensoar, harness förädlats i slöjdarnas händer och förvandlats till samtidsslöjd av rang.
För det handlar inte om att återskapa det gamla, bevara det ursprungliga – det handlar om att ta avstamp i en rik tradition och förvandla den till något eget och nytt. Inspirationen kommer bland annat från Märta Stina och Brita Kajsa från Kubbe, Per Westman från Hemsön, Snickar-Dea från Junsele, de okända upphovsmännen till ångermanlandsbrudarna och många andra.
– Man kan ha tagit fasta på ett mönster, en teknik, en utsmyckningsdetalj eller ett särskilt föremål. Eller inspirerats till en helt egen idé. Poängen är att slöjdarna fått motivation att utveckla sitt slöjdande och att det nu kan lyftas fram, säger Anns Grahn.
Med djupa rötter i historien bär slöjdarna sina berättelser in i framtiden. De finns själva närvarande, som digitala projektioner, för att berätta om sina tankar och sitt skapande; ett oavbrutet samtal som flyttas runt i utställningshallen. Det är slöjd som storytelling, som en berättelse om mänsklig längtan och strävan, om glädjen i att kombinera nytta och skönhet och låta tiden ta form.
Det är smart, roligt, romantiskt, uppkäftigt, vildsint, vänligt, mjukt. Det är glas, ull, järn, trä, papper, silver, digitala tryck, vävt, broderat, snidat, målat. Premiären är den 11 juni och pågår till den 27 augusti.
fredag 22 april 2016
Mittnytt
För en vecka sedan var lokal tv, Mittnytt, hemma hos mig för att göra ett inslag.
Det visades igår kväll och bäst blev så klart Challe!
Salmi
För att se inslaget se länk:
"Gallerier över hela världen står på kö för Linda Lassons grafiska broderier – ofta med fokus på exploateringen av den norrländska naturen.
Det är på kökssoffan i hemmet i Bölen utanför Härnösand som konstverken växer fram. Men svart sytråd på markduk lyfter hon fram samernas situation, Nato-övningar över Norrland och gruvbolagens framfart.
Det är mycket svärta och långt ifrån den traditionella bilden av broderi.
– Jag försöker visa att man kan göra annat med broderi – att det inte behöver vara ulltråd och litet och gulligt, säger Linda Lasson.
– Jag ska även ställa ut i Italien, där har man redan fått grejerna så det känns skönt, och sedan blir det Los Angeles och eventuellt Tokyo, säger Linda Lasson, som också är en flitig utställare på hemmaplan – just nu i Kramfors.
SVT: Du måste vara otroligt produktiv?
– Ja, innan vernissage blir det dygnet runt. Man tittar ut och upptäcker att det har börjat ljusna.
SVT: Den här bilden ser ganska mörkt ut. Vad har Norrland då för framtidsutsikter?
– Folk protesterar ju, men det beror ju på om folk orkar. Funkar protesterna eller rinner de bara ut i sanden och politikerna rycker på axlarna?
Det är mycket svärta och långt ifrån den traditionella bilden av broderi.
– Jag försöker visa att man kan göra annat med broderi – att det inte behöver vara ulltråd och litet och gulligt, säger Linda Lasson.
Gallerier på kö
Nu har de internationella gallerierna på allvar fått upp ögonen för hennes grafiska bilder. Nyligen blev det klart med en soloutställning i New York.– Jag ska även ställa ut i Italien, där har man redan fått grejerna så det känns skönt, och sedan blir det Los Angeles och eventuellt Tokyo, säger Linda Lasson, som också är en flitig utställare på hemmaplan – just nu i Kramfors.
SVT: Du måste vara otroligt produktiv?
– Ja, innan vernissage blir det dygnet runt. Man tittar ut och upptäcker att det har börjat ljusna.
Mörk beskrivning av Norrland
Linda Lasson ser konsten som ett bra sätt att lyfta fram frågor som rör den norrländska naturen. Hemma i vardagsrummet hänger broderiet ”Till Norrland” – en ganska dyster beskrivning där resurserna skickas söderut och husen gapar tomma.SVT: Den här bilden ser ganska mörkt ut. Vad har Norrland då för framtidsutsikter?
– Folk protesterar ju, men det beror ju på om folk orkar. Funkar protesterna eller rinner de bara ut i sanden och politikerna rycker på axlarna?
måndag 18 april 2016
En till recension Kramfors Konsthall utställningen
Jag har fått en till recension om utställningen på Kramfors konsthall.
Den är från nätkonsttidningen Volym som tar upp vad som händer på konstscenen i länet.
"Vem är i störst behov av skydd?
Äntligen, efter lång tid med största möjliga självbespegling i nutida konsten, dyker det upp en konstnär med politisk udd, en naturnära aktivist, som ställer de stora, viktiga frågorna till oss: är det vi eller först och främst naturen själv, som behöver skydd från alla vinstgiriga storbolag, som lämnar död och förintelse efter sig med olje- och giftutsläpp i haven och okontrollerbara kärnkraftshaverier!
Tjernobyl 1986, Exxon Valdez 1989, Tsunamin 2004, Pajala 2015 osv är platser och årtal Linda Lasson med svart sytråd omsorgsfullt broderat på vit mark- och armeringsduk. Dukarna omgärdar en blåmålad bondrokokostol som står tryggt förankrad på en mjuk och grön matta av björnmossa. Där, i installationens mitt, vore det fint att kunna sätta en av de giriga maktmissbrukarna för ett tag, att begrunda världen utanför, kanske komma till insikt om hur kort och skört livet ändå är och hur vi skulle kunna stopp rovdriften.
Linda Lasson bor numera i Härnösand men levde i många år i den jämtländska fjällvärlden med sambo från den sydsamiska kulturen. Hon säger sig starkt ha påverkats och inspirerats av den.
Osökt dyker den samiske konstnären och aktivisten Anders Sunna upp i ens tankar och, kanske ännu tydligare, Britta Markatta Labba, även hon en konstaktivist som i broderiform kämpar för det samiska och naturnära.
Flera av Linda Lassons verk handlar om samer, vargar, renskiljning, skog, fjäll men också om minnen om skogar hon levt i som nu blivit kalhyggen. Flera dikter ur Tomas Tranströmers samling ”Minnena ser mig” har hon i grå sytråd broderat ner, ord för ord, på blankvit damast. Även torrnålsgravyrer med sirliga hästar och insekter har fått svarta broderier, som förstärker och gör bilden intressant flerdimensionell!
Linda Lasson tycks vara en nyfiken och öppen konstnär som gillar att experimentera och hitta nya material att uttrycka sig med. På senare tid har hon även testat att använda tomma getingbon, hästtagel, tandtråd, renskinn, bark och att färga sina blyertsteckningar med te. En ryggrad av en häst är broderad i riktigt svart tagel. Manen vajar vackert i konsthallens ljusflimmer från fönstren.
Linda Lasson är en skicklig tecknare av natur, människor och djur. På senare år har hon börjat färglägga sina blyertsteckningar i en kall färgskala med lila, blått, grönt och gult. Tillsammans med den grå blyertsen och de svarta broderierna blir det en intressant brytning, som ger en nästan skulptural känsla.
På gång i vår för Linda Lasson är en stor samlingsutställning i New York ”Art Up Close”, där Linda Lasson tillsammans med 120 deltagare från olika länder finns med. Hennes bidrag kan man titta på i den glassiga katalog som finns i konsthallen. Dessutom jobbar hon, tillsammans med hemslöjdskonsulenterna i Västernorrland, inför en utställning i Örnsköldsvik där de välkända Ångermanlandsbrudarna ska presenteras i en helt ny svartvit skepnad.
Girjas sameby i Gällivare kommun vann för ett tag sedan mot svenska staten i en tvist som gav dem tillbaka deras fisk- och jakträttigheter. Messaure nickelgruva i Storumans kommun kommer i sanering att kosta 70 miljoner. I Linda Lassons båda verk ”Girjas” och ”Messaure” smyger vargarna hotfullt runt samebyarna och renarna, som alltid måste vara på sin vakt, aldrig någonsin får de vila. Så är det i verkligheten också. Staten ger sig inte så lätt. De har nu bestämt sig för att överklaga domen.
Vem som är mest i behov av skydd är väl uppenbart – naturen såklart!"
Text: Karin Lundqvist
Foto: Jonas Lundqvist
För att se artikeln med bilder se länk:
http://lvn.se/Sarprofil-delplatser/volym/recensioner/linda-lasson/
Tjernobyl 1986, Exxon Valdez 1989, Tsunamin 2004, Pajala 2015 osv är platser och årtal Linda Lasson med svart sytråd omsorgsfullt broderat på vit mark- och armeringsduk. Dukarna omgärdar en blåmålad bondrokokostol som står tryggt förankrad på en mjuk och grön matta av björnmossa. Där, i installationens mitt, vore det fint att kunna sätta en av de giriga maktmissbrukarna för ett tag, att begrunda världen utanför, kanske komma till insikt om hur kort och skört livet ändå är och hur vi skulle kunna stopp rovdriften.
Linda Lasson bor numera i Härnösand men levde i många år i den jämtländska fjällvärlden med sambo från den sydsamiska kulturen. Hon säger sig starkt ha påverkats och inspirerats av den.
Osökt dyker den samiske konstnären och aktivisten Anders Sunna upp i ens tankar och, kanske ännu tydligare, Britta Markatta Labba, även hon en konstaktivist som i broderiform kämpar för det samiska och naturnära.
Flera av Linda Lassons verk handlar om samer, vargar, renskiljning, skog, fjäll men också om minnen om skogar hon levt i som nu blivit kalhyggen. Flera dikter ur Tomas Tranströmers samling ”Minnena ser mig” har hon i grå sytråd broderat ner, ord för ord, på blankvit damast. Även torrnålsgravyrer med sirliga hästar och insekter har fått svarta broderier, som förstärker och gör bilden intressant flerdimensionell!
Linda Lasson tycks vara en nyfiken och öppen konstnär som gillar att experimentera och hitta nya material att uttrycka sig med. På senare tid har hon även testat att använda tomma getingbon, hästtagel, tandtråd, renskinn, bark och att färga sina blyertsteckningar med te. En ryggrad av en häst är broderad i riktigt svart tagel. Manen vajar vackert i konsthallens ljusflimmer från fönstren.
Linda Lasson är en skicklig tecknare av natur, människor och djur. På senare år har hon börjat färglägga sina blyertsteckningar i en kall färgskala med lila, blått, grönt och gult. Tillsammans med den grå blyertsen och de svarta broderierna blir det en intressant brytning, som ger en nästan skulptural känsla.
På gång i vår för Linda Lasson är en stor samlingsutställning i New York ”Art Up Close”, där Linda Lasson tillsammans med 120 deltagare från olika länder finns med. Hennes bidrag kan man titta på i den glassiga katalog som finns i konsthallen. Dessutom jobbar hon, tillsammans med hemslöjdskonsulenterna i Västernorrland, inför en utställning i Örnsköldsvik där de välkända Ångermanlandsbrudarna ska presenteras i en helt ny svartvit skepnad.
Girjas sameby i Gällivare kommun vann för ett tag sedan mot svenska staten i en tvist som gav dem tillbaka deras fisk- och jakträttigheter. Messaure nickelgruva i Storumans kommun kommer i sanering att kosta 70 miljoner. I Linda Lassons båda verk ”Girjas” och ”Messaure” smyger vargarna hotfullt runt samebyarna och renarna, som alltid måste vara på sin vakt, aldrig någonsin får de vila. Så är det i verkligheten också. Staten ger sig inte så lätt. De har nu bestämt sig för att överklaga domen.
Vem som är mest i behov av skydd är väl uppenbart – naturen såklart!"
Text: Karin Lundqvist
Foto: Jonas Lundqvist
För att se artikeln med bilder se länk:
http://lvn.se/Sarprofil-delplatser/volym/recensioner/linda-lasson/
söndag 10 april 2016
Recension Kramfors konsthalls utställningen
Lokala tidningen var och såg min utställning på Kramfors konsthall och skrev en recension. se även länk underst för att se artikeln. Det finns bilder där men jag gillar inte bilden på mig- ser ut som ett skrämt får och jag vet med mig att jag log nästan hela tiden så vad de hittade den bilden vet jag inte. Suck.
Och så håller jag inte med om heller att jag är omedveten om att de samiska bilderna har mer färg utan när jag gör dem så har jag de samiska färgerna (som för mig är rött och mörkblått) i huvudet när jag gör skisserna, så det är jag fullt medveten om.
Annars var det en bra recension, bra skriven
Naturen är en utgångspunkt och kraftkälla för Linda Lasson, framför allt skogen. Hon har sina rötter i södra Sverige, men har bott länge i Jämtland, innan hon hittade till Bölen utanför Härnösand. Under åren i Jämtland kom hon i kontakt med den samiska kulturen, vilket har påverkat henne starkt.
Hennes konstnärskap utmärks av en harmonisk förening av den distans och nyfikenhet som präglar den som kommer utifrån och den kärlek som man tillägnar sig genom att göra ett kultursammanhang till sitt eget.
Linda Lassons naturbilder äger en välavvägd stillhet och en inbjudande öppenhet med många möjligheter. Någon idyll är det inte, kollisioner antyds, ofta med små medel, eller ibland rakt på sak, som i Messaure, där det i skuggan av naturens mäktighet löper flera järnvägsspår, intrikat ordnade så att de tycks ha bara en riktning – bort.
Flera av motiven har samisk anknytning. Intressant nog har så gott som alla inslag av färg, något som Linda Lasson påstår sig vara omedveten om. Ändå svårt att se det som ren tillfällighet. Det handlar kanske om att just det samiska lyser upp och ger färg och lyster åt tillvaron, en glädje som går bortom det svart-vitas mångfacetterade nyansrikedom.
Flera samebyar skildras. Det är vardag, bister väntan, ett ständigt hot. Vargen äger en kraftfull närvaro, som hot kan den ses både bokstavligt och symboliskt, men djuret som sådant framställs med respekt.
De bilderna uttrycker en tidlöshet, som samtidigt har ett omisskännligt drag av otidsenlighet, men som inte på något sätt befinner sig utanför tiden.
Tidsdimensionen är tvärtom viktig. I det mäktiga Bölesmon – till minne av en skog känner man draget från historiens vingslag. Det är natur som alltid har funnits där – människan är en senkommen gäst i denna verklighet. Vi behöver naturen, den behöver inte oss.
Linda Lassons kritik av rovdrift på naturen är explicit. Den kommer till sitt fullaste uttryck i en installation som listar en lång rad människoskapade naturkatastrofer på långa tygsjok som stänger in en ensam stol på en gräsplätt. Klaustrofobin är total. Vem har anledning att vara rädd, människan för naturen eller naturen för oss?
Det är vackert, det är angeläget, det är svart på vitt.
Utställningen pågår till den 2 maj."
* * *
Mer om Linda Lasson: "Broderi ska vara lite som hårdrock"
Artikeln finns på http://www.allehanda.se/kultur/konst-med-starka-overtygelser-linda-lasson-broderar-angelaget-om-natur-och-manniska
fredag 5 februari 2016
Y salongen 2016
"Lördag 6 februari invigs en av årets största konsthändelser – Y-salongen på Länsmuseet Västernorrland i Härnösand. Det blir en drygt två månader lång konstfest med personliga visningar, performances, workshops och konstverkstäder
Y-salong 2016 är en omtumlande upplevelse.
Salongen är en tradition med rötterna i 70-talet. Efter några år i malpåse återupptogs den år 2007 i formen av ett samarbete mellan länsmuseet och landstinget Västernorrland. Utställningen äger rum vart tredje år; konsten är jurybedömd och kravet för att få delta är att man ska ha en konkret anknytning till Västernorrland.
– Det behöver inte vara att man bor här eller kommer härifrån. Det kan också vara att man studerat här, har ett sommarhus här eller har någon annan handfast anknytning, säger Maria Sundström, konstpedagog och producent av utställningen.
94 konstnärer lämnade in sammanlagt 380 verk. Juryn valde ut 62 verk av 43 konstnärer – till största delen kvinnor. Till exempel Jonna Grimstoft, som visar några av sina makalöst karaktärsstarka dockor; när lamporna släckts och dörrarna stängts får man känslan av att mannen och kvinnan med de sirliga kläderna och praktfulla allongeperukerna inleder en rastlös dans på jakt efter sin försvunne Macbeth.
Anslående är också Tanya Freds kaninörade lilla skulptur, än mer bevekande som den står i en tröstlös glasbur. "Tyck om mig" heter den; den barnsliga, blanka gestalten kränger sig upp ur sitt blommande krinolinhav med en vädjan och en hjärtskärande hudlöshet.
Här finns godbitar för alla smaker. Janne Björkmans verk "Så lång, så svår" är en bildserie föreställande en flykting som berättar sin historia. De dunkla fotografierna iscensätter mannens berättelse; lösryckta fraser blir en fragmentiserad poetisk skildring med stor slagkraft.
Eller Christer Carlstedts utsökta blyertsar, Samuel Anderssons lek med målarkonsten, Erik Berglins fotografiska lek med museala religiösa artefakter i verket "Iconoclashes". Caj-Åke Hägglunds eteriska värld av is och himmel.
Men kanske är det mest av allt kvinnornas salong. Inte bara för att de flesta utställarna är kvinnor utan för att många av deras verk är både kraftfulla och besjälade. Som Anita Larssons tredimensionella teckningar "Munsbit", eller Kerstin Strandbergs närmast arketypiska "Magic Circle", stora träspån som fogats samman till en magisk cirkel – en häxring, en drottningkrona, en hemlighetsfull port mellan världar, outtömligt uttolkningsbar.
Nu är själva utställningen långtifrån hela salongen. Performancen "Varva ner" med konstnärerna Anne Hagström och Gudrun Sondell visas inte bara på vernissagen utan vid flera andra tillfällen.
Den 7 februari blir det föredrag av kulturskribenten Jessica Kempe på temat "Den farliga färgen"; den 19 mars blir det en Arne Jones-dag med föreläsningar och filmexperiment. Det blir också familjevisningar, filmvisning och workshop med Maher Abdulaziz. Det blir aktiviteter för skolbarn och dementa. Det blir personliga visningar ledda av konstnärer.
Kort sagt en salong som satsat både på bredd och djup och verkligen kan erbjuda något för alla. Y-salongen pågår mellan den 6 februari och den 10 april. "
Tidningen Allehanda 5 februari
För att se bilder och artikeln:
http://www.allehanda.se/kultur/kultur-som-ar-till-for-alla-y-salong-2016-ar-en-konstfest-med-bade-bredd-och-djup
måndag 28 september 2015
Konst på kryss recension
Veckan då konsten sträcker sig över Sundet
I en ynka vecka pågår årets Konst på Kryss. Rekordmånga konstnärer från hela Sverige och Danmark deltar. Vi fick en förhandsglimt av konstfesten.
I en av de rymliga varvshallarna alldeles mellan Kulturvarvet och Sjöfartsmuseet i Helsingör råder febril aktivitet. Verk av 56 konstnärer ska tas emot, registreras och hängas innan den stora vernissagen på fredagskvällen.
Svetten lackar på Kerstin Schultz och Mogens Aasvangs pannor. Som ordförande i Helsingborgs respektive Helsingörs konstföreningar har de det yttersta ansvaret.
– Alltså jag har varit nervös, men nu när konstnärerna strömmar till känns det som att jag kan andas ut. Det blir bra det här, säger Kerstin Schultz.
Det är första gången Konst på Kryss huserar i den industriråa hallen. Det är första gången som danska konstnärer och svenska blandas i samma utställningslokal under Konst på Kryss. Det är dock tio år sedan som konstsamarbetet över Sundet inleddes.
– Vi lär oss jättemycket av varandra. Bara det att vi har så olika möteskulturer är spännande. På deras årsmöte kom 100 medlemmar och alla hade jätteroligt. Vi, som har över 700 medlemmar, brukar bara vara runt 40 på våra årsmöten, säger Kerstin Schultz.
– En av vår främsta uppgift är at dela vår glädje till konsten med andra, säger Mogens Aasvang.
Det finns ett stort sug efter jurybedömda utställningar. Lägg till chansen att få visa upp sina verk i Danmark och du har huvudanledningarna till att rekordmånga, 223 konstnärer, ville bidra till årets Konst på Kryss.
– Det blir en unik utställning som håller hög kvalité. Den innehåller tre stora installationer, måleri, etsningar, silversmide och skulptur. Jag vill påstå att man inte kan se en liknande utställning någon annanstans just nu. Det är synd att verken hänger i bara en vecka, säger Kerstin Schultz.
Därför gäller det att passa på. I kväll invigs Konst på Kryss med tal och mingel med konstnärerna mellan klockan 16 och 18. Därefter tar Kulturnatt Helsingör över fram till 22.
– Då blir det livejazz med chans att få sig en öl och något att äta. Halfdan Rasmussen läser dikter. Det blir fest, säger Kerstin Schultz.
Hon påminner också om att en lite mindre samlingsutställning av de 56 deltagande konstnärerna visas i Helsingborgs konstförenings nya galleri på Kopparmöllegatan 14C.
Den invigs på lördag klockan 13. Och som inte det vore nog arrangerar konstföreningen sin årliga Konst på Stan i centrala Helsingborg parallellt med Konst på Kryss.
En samling av alla deltagande konstnärer ställs ut på Kulturhotellet på Södergatan 24. Den invigs på lördag klockan 14 med ett tal av Kerstin Schultz.
Hon lovar, med ett skratt, att det blir sista gången alla dessa konstarrangemang krockar på det här sättet.
– Det känns som att det är lite mycket. Men alla i styrelsen ställer upp och jobbar tillsammans. Det är jätteroligt.
Om man vill se artikeln med bilder:
http://www.hd.se/noje/2015/09/25/veckan-da-konsten-stracker-sig-over-sundet/
torsdag 10 september 2015
En till recension
För över en vecka sedan var lokatidningen Allehanda hos mig och gjorde en intervju.
Artikeln är med i dagens tidning. Det kommer fram fler bilder om man använder pilarna på sidorna och så kanske man får blunda lite.
onsdag 26 augusti 2015
Yippie, Härnösands tidning
För några veckor sedan var tidningen Yippie hos mig och hälsade på.
Det blev ett litet reportage i det nya numret.
Yippie ges ut som gratistidning i Härnösands kommun i ca 16 200 ex.
För att se mitt reportage se länk nedan.
Jag är på sidan 13 och bläddra med hjälp av pilarna på sidorna och det går att zooma in med hjälp av plus minus gradskivan nere till vänster.
Det enda jag kan säga som tanke om reportaget så här i efterhand är att jag kanske skulle ha ändrat lite på meningen "...varit ihop med en same under några år"- vi var ihop i ca 10 år. Men det är ju lätt att vara efterklok.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)