Visar inlägg med etikett Sundsvalls museum. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Sundsvalls museum. Visa alla inlägg

tisdag 17 september 2013

Sundsvalls museum 2013

 
 
Utställningen i Sundsvall tog slut nu i söndags och jag vill tacka alla de som har varit och tittat och som även är inne och tittar här. Det har tydligen varit en uppskattad utställningen som jag har fått mycket trevlig respons för.
 
Så ett stort tack

onsdag 26 juni 2013

Nytt från utställningen

 
 
Norrländsk naturupplevelse II har blivit köpt av Sundsvalls museum.
Väldigt trevligt och då vet jag att den hamnar på ett bra ställe och i en väldigt fin samling tillsammans med tex Helmer Osslund m.fl.

lördag 15 juni 2013

Radio Västernorrland

Västernorrland

Glesbygden i fokus under utställningen "Där ingen vill bo?" på Sundsvalls museum

Publicerat: fredag 7 juni kl 11:46 , Nyheter P4 Västernorrland
Glesbygden avfolkas, verksamheter läggs ner, folk flyttar därifrån. Särskilt gäller det Norrlands inland. I sin nya stora utställning "Där ingen vill bo?" utgår Sundsvalls museum från att landsbygden är ett laddat begrepp, inte minst för dem som bor där.
 

Daniel Unnis är intendent på Sundsvalls museum och han tycker att man borde fråga sig varför människor flyttar.
– Idag finns alla förutsättningar att jobba hemifrån, så möjligheterna att bo på landsbygden trots att det inte finns jobb där finns tydligare nu, säger han.
Konstnär Ingela Hamrin kan längta tillbaka till Indal ibland, där hon har sina rötter.
– Det händer alltid en massa saker hemma på byn, äventyret pågår jämt. Allt finns samlat och komprimerat och då blir allt som händer synligt på ett annat sätt än i större städer, säger hon.
För att höra intervjuerna gå in på Radio Västernorrlands hemsida här            
 

 
 
 

Ny recension Konsttidningen Volym

Där ingen vill bo?
Sundsvalls museum, till 15 september
Landsbygden ger svar på tal Sundsvalls museums stora sommarutställning ”Där ingen vill bo?” är en smaskig upplevelse. Verk av nio konstnärer och fotografer upptar alla fria utställningsytor i museet. Temat är landsbygd och för en gångs skull är perspektivet och tolkningsföreträdet också landsbygdens eget.

Målning av Olof Astrup Hällqvist
©2013 BUS/Olof Astrup Hällqvist, Kraftens källa, olja på duk.

Besökaren möter en bildkonst som på olika sätt bearbetar och problematiserar livet på landet i en urbaniserad värld. Det handlar om en landsbygd långt från turistbroschyrernas glättade bilder.
– Vi fick idén till att göra det här när det kom flera utställningsförfrågningar från konstnärer som handlade om landsbygdsfrågor, berättar Daniel Unnis som satt ihop utställningen tillsammans med Petter Österlund. Båda är anställda på museet.
Den stora utställningshallen domineras av måleri av Ingela Hamrin, ung konstnär bosatt i Stockholm men med stark anknytning till Medelpad. Hon använder kameran som skissblock och målar i olja eller akvarell. Bilderna handlar om längtan och gestaltar ett ständigt återvändande. När hon kommer hem har något hänt och det visas i stora suggestiva bilder. Det kan vara en igenbommat klubbstuga hastigt upplyst av billyktor, eller ett skogsbryn med lutande träd.
I en serie akvareller återvänder hon till sin avlidne fars gård i Indal, och visar hur den såg ut när den var tömd och skulle säljas.
Linda Lasson, Bölen, Härnösand, berättar genom att brodera på markduk. Det kan handla om stadsmänniskors konstiga drömmar om livet på landet, saker hon råkat ut för i det sociala spelet i de byar hon bott i, eller den stora frågan: Vad gör vi med naturen? Det är mycket egensinnigt och vackert.

Broderi av Linda Lasson
Linda Lasson, Min hembygd (G Fröding), broderi, blandteknik.

Mer måleri finns en trappa upp till höger. Maria Blomberg, Torpshammar, går in på lantlivets hårda fakta och visar hur idyllen krossas av kalhyggen och skotare. Målningen Att bo i skogen föreställer helt enkelt ett kalhygge. Olof Astrup Hällqvist, Nora, med rötter i Ramsele, undersöker vad som händer med dem som växer upp i en utarmad glesbygd i bilder som Kraftens källa och Försommarkväll i hagen.
I huset mittemot bjuder Carina Kågström, Härnösand, på bitterroliga och dräpande akvarell- och textkommentarer till livet i utkanterna av 08-världens hegemoni. Hennes verk får extra styrka av utställningens kontext. I rummet bredvid finns provokativa texter och t-tröjor av Tomas Håkki Eriksson, Ljungaverk. Han vill att besökarna ska svara på olika frågor, till exempel hur det kommer sig att ett gäng ungdomar i norra Sverige kan få för sig att sluta prata dialekt och i stället tala stockholmska.
När utställningen invigdes talade författaren och journalisten Po Tidholm om Norrland som koloni och hur vinsterna från elkraft, skog och malm skickas söderut.
Samtidigt står norrlänningarna där handfallna och ser på. Jag tänker att kolonialism skapar en mentalitet hos den koloniserade där underkastelse är norm. Men den livgivande konsten i utställningen berättar hur det ser ut på landsbygden och hjälper oss att förstå vad som händer.
Perspektivet vidgas av Walker Evans foton från amerikansk landsbygd under depressionen i 1930-talets USA och William Egglestons oroande bilder av lämningar efter ett mer sentida amerikanskt landsortsliv. Sune Jonssons bilder från ett lantligt 1950-tal i Västerbotten ger ett svenskt perspektiv på utvecklingen. Eller avvecklingen, för den som känner så.
På vernissagen spelade Hellsingland Underground njutbar Ljusdalsrock i akustisk vernissagetappning.
Text och foto: Karin Kämsby
Volym 2013-06-11


För att komma till deras hemsida tryck här
också kul att ett annat broderi blev fotograferat annars brukar det bara blid et som är på affischen. Kul att höra att det man gör är vackert.


söndag 9 juni 2013

Ny recension Tidningen Ångermanland

Vår lokala tidning Tidningen Ångermanland var också på pressvisningen i fredags för att se utställningen och här kommer deras recension. För att komma till artikelns sida tryck här
 
 
                                                    foto av tidningen

 

Där borta vill vi bo

Utställningen "Där ingen vill bo?" på Sundsvalls Museum fyller sju av museets rum på tre våningsplan med konst av sju konstnärer.

Där många vill bo?

Utställningen "Där ingen vill bo?" samlar verk av nio konstnärer i Sundsvalls Museum.
Utställningen har en lite annan ton än vad vi kanske förväntar oss. Det finns en hel del som tyder på att dessa områden i glesbygden, som Sverige har så många av, har det som många människor efterlyser.
– Vi vill nyansera bilden av glesbygden. Vad har glesbygden för tillgångar? Vad kan landsbygden erbjuda?
Det säger Daniel Unnis, intendent på Sundsvalls Museum, om en utställning som hade kunnat bli spretig. Det finns inte så mycket som förenar de nio konstnärerna. Den amerikanske fotografen Walker Evans tog sina främsta fotografier i den amerikanska landsbygden på 30-talet. Sune Jonsson var en sentida svensk fotograf med ett likartat bildspråk. Han tog sina främsta fotografier i den västerbottniska landsbygden på 50-talet, 60-talet, 70-talet.

Carina Kågström, Håkki Eriksson, Ingela Hamrin, Linda Lasson, Maria Blomberg, Olof Astrup-Hällqvist och amerikanske fotografen William Eggleston är konstnärer som är aktiva i dag.

I Linda Lassons utställning, i ett eget rum mitt i den stora utställningshallen, får betraktaren klart för sig att det inte alltid är så lätt för den främmande personen att flytta in i det lilla samhället. Ofta är det lilla samhället inbjudande men de ogästvänliga kufarna finns överallt. Ibland är de grannen i hyreshuset i förorten i Stockholm och jagar andras dammtussar i tvättstugan med aggressivitet. Ibland bor den ogästvänliga kufen i det lilla samhället och vill inte att någon ny och okänt person flyttar in.
Ingela Hamrin växte upp i Indal några mil utanför Sundsvall. Hon är i dag verksam i Stockholm men hela hennes konstnärskap utgår från hennes bakgrund. Hon är en mycket skicklig målare med en närmast hyperrealistisk stil.

Olof Astrup-Hällqvist, ursprungligen från Ramsele, återupptäcker sin barndom med en aning vemodiga glasögon. Men hans målningar har samtidigt något ljust och livsbejakande över sig.
Maria Blomberg flyttade för ganska många år sedan från Stockholm till en mycket liten by i Medelpad. Nu har hon flyttat "till stan", som hon säger om flytten från Hjältanstorp till Torpshammar. Hennes friska målningar av en riktig gles glesbygd, sällan med någon människa närvarande, har aldrig några svepande romantiseringar över sig. Äkthet är ordet.

Carina Kågström, ursprungligen från Göteborg men hon bor sedan länge i Härnösand, och Thomas Håkki Eriksson får betraktarna att skratta högt.


Där ingen vill bo?
Ingela Hamrin, Linda Lasson, William Eggleston, Maria Blomberg, Olof Astrup-Hällqvist, Sune Jonsson, Walker Evans, Carina Kågström, Thomas "Håkki" Eriksson.
Sundsvalls Museum. Utställningen invigs lördag 8 juni av författaren och journalisten Po Tidholm. Utställningen hänger till den 15 september


lördag 8 juni 2013

Vernissage Sundsvalls musem



Invigningen började och med musik av Helsingland Underground som även försatte spela under vernissagen.
 


Sedan invigningstalade författaren Po Tidholm som har skrivit boken "Norrland".
 Han gillade mina broderier och berömde dem under sitt tal! Vilket var väldigt rolig.
Det varannars en trevlig vernissage med mycket människor och så fick man blommor också, både kanske väntade och oväntade. Det var kul att möta människor och höra deras reaktioner på det man jobbat så hårt med under en så lång tid och det blev en väldigt omtyckt utställning verkar det som och som blev omtyckt av de flesta. Så tack till muséet för en rolig utställning och en trevlig vernissage!
 
 
 


Utställning Sundsvalls museum 8 juni- 15 september



Så i dag smällde det till med utställningens början på Kulturmagasinet och för er som inte har varit i Sundsvall så ser muséet ut så här och de delar det med biblioteket som är till vänster när man kommer in.
 



Direkt när man kom in så hade de gjort i ordning för vernissagen och på en gigantisk bildskärm om vad som händer i huset så visades...
 



... ja mitt broderi. Det var ju en idé man kanske ska göra så här stort nästa gång!?
 



Ingången till muséet hela huset andas en luftighet och rymd med dessa stora glaspartier.
 

Början på min utställning som visas i det stora rummet.
 Runt omkring mig hänger Ingela Hamrins fina målningar. Om ni undrar vem det är som dykt upp på två av bilderna så är det en Bylund som arbetar i receptionen- de är hopplösa dess bylundar.
 



I och med att huset är så stort så finns det gångvägar över utställningsytan så så här ser mitt utställningsrum ut från ovansidan. Lite häftigt och så ser man här att det inte är riktigt rektangulärt.
 









 
En trevlig liten by...?
Mina fem "kuber" som behandlar olika byerfarenheter man kan göra. De är uppsatta på vår flaggstång som bröts av i en storm 2010.
 
Materialet jag har valt att använda att brodera på till denna utställningen är mark/täck duk. Den som egentligen ska grävas ner om man gör en väg. Det finns olika tjocklekar och till kuberna använde jag den tjockaste som vägverket använder och den var väldigt hårda att arbeta med så jag fick plocka fram mina skärnålar (som jag använder till att sy i skinn med) till slut. Till de andra har jag valt en tunnare duk som var lite ojämn i tjocklek men väldigt kul att arbeta med. Försökte också brodera på täckduk som man använder till trädgården men den var lite hopplös att arbeta med.
 



En av kuberna heter Jag ställdes under bevakning eftersom jag misstänktes vara klok ett citat av August Strindberg som jag tyckte passade in här om hur bybor nästan kan "övervaka" vad grannar och andra i byn håller på med. Jag tänkte även göra en subtil osynlig fastsättning av broderierna men det kändes rätt att sätta fast dem med stora spikar rätt i genom dem.
 


Nästa svit om fyra bilder gjordes efter Sven Olof Karlssons 37 sviter om hur ett lantligt hem är och jag valde ut 4 av dem som jag kände att jag kunde göra broderier efter. Orsaken till att de sitter på spetsgardiner är att jag tycker att det är något som kännetecknar ett lantligt hem tillsammans med spröjsade gardiner och pelargoner, att förstärka lantligheten. och jag var ute efter en mer naiv känsla i dessa broderier som kunde visa drömmen om det lantliga livet med tankar om lugn och ro kontra de fem kuberna som visar den skitiga verkligheten.
 
Det första broderiet heter  Ett lantligt hem står mitt i den sjungande tystnaden
 


 detalj
 
 

 
Ett lantligt hem har tid för dig, åt dig.
 



detalj
 



Ett lantligt hem är vilan mellan dina kamper.
 



detalj
 



Ett lantligt hem har skaplig uppkoppling, men formidabel avkoppling.
 



detalj
 
Och detta stämmer om tekniken så bra eftersom vår mast har legat nere ute hos mig så jag har inte kunnat använda mobilen på nästan hela veckan utan den börjar fungera när jag kommer till Sundsvall. Hoppas det ordnar till sig. Absolut ingen täckning hemma hos mig.
 
 



Enslighetens geografi
 





I december månad var det en stor artikel i vår lokala tidning Tidningen Ångermanland om att statistiska centralbyrån hade gjort en undersökning om hur människor bor i landet som de kallade just "Enslighetens geografi". Jag sparade artikel eftersom jag tänkte att den skulle komma till nytta och det gjorde den som en applikation på broderiet. Intressant att läsa om människor som har över 3 km till närmsta granne.
 




Till det som vackert var
 
Ett av de sista broderierna jag gjorde och det började jag på i måndags kväll och finns inte med på den att göra lista jag skrev om innan, det blev klart kl 4 på fredagsmorgonen.
 


 
detalj
 
Även detta har applikationer denna gång har jag slaktat en bok och djuret är en lo.
 




På kalhyggen finns inga sagor
 



Ekorren sitter på blodpåsens slang som har gjort sönder en association till att vi håller på att dränera våra naturresurser utan att tänka på framtiden.
 
 



Min hembygd (G Fröding)
 
jag läste Frödings dikt Strövtåg i hembygden men den fastnade inte riktigt men sedan då jag hörde Mando Diaos version så var det som det gick upp ett litet ljus ås jag har lystna på deras sång så många gånger för att få en stämning och om vilka nyanser jag skulle använda tillbroderiet. Runt om broderiet har jag även broderat vissa delar av dikten. Detta skiljer sig en del från broderier jag brukar göra eftersom jag inte brukar göra människor.
 
 
 



detalj
 




Här slutar allmän väg
 
Applikation vitt renskinn från Jämtland.
 



detalj
 




Norrländsk naturupplevelse II
 
Det stora broderiet som museet valde att använda som affisch. Den avlånga "tarmen" i mitten med  något som ser ut som en spiral är en hälsning till Huss och Döda Fallet där allt vatten försvann och tömde en hel sjö. En tanke om att vi ska vara mer rädda om naturen här uppe i landet men att vi i alla tider inte har gjort det.
 


Installationen
Där gröna björkar står
 
tankarna om denna installation har jag haft länge om dessa hängande träd med broderier i. Och jag visste att det skulle gå att göra den eftersom de hade en konstruktion i taket så att det gick att hänga dem.
 



Mossan är från våra skogar.
 



Till installationen har jag frågat många människor vad landsbygden innebär för dem- både negativt och positivt och de har då fått associera fritt. Vad de sagt har jag sedan broderat och satt fast i träden med tvättklämmor av trä en metod jag upptäckte blev bra när jag testade hemma på våra björkar.
 
 


Recension Sundsvalls tidning

Längtan till landet vi lämnar

Sundsvalls museum: Där ingen vill bo?

Måleri, foto med mera av Ingela Hamrin, Linda Lasson, William Eggleston, Maria Blomberg, Olof Astrup-Hällqvist, Sune Jonsson, Walker Evans, Carina Kågström och Thomas Håkki Eriksson
8 juni - 15 september
 
Carina Kågströms bilder är rakt på sak i sin satir.
Carina Kågströms bilder är rakt på sak i sin satir.Fotograf: Anki Haglund
 

Drömmen om landsbygden, om dess lugn, rymd och skönhet, är stark hos ett bondefolk som svenskarna. I den röda stugan och granskogen ryms den urbaniserade människans längtan efter rötter. Trots det fortsätter flyttlassen gå mot storstäderna.
I sommar fylls Sundsvalls museum av landsbygden, som vi oftare bevarar i våra drömmar än i vår verklighet; problemet varför vi flyttar till stan men längtar till landet, som till exempel Thomas Håkki Eriksson behandlar i direkta frågor. Sundsvallsfödda Ingela Hamrin skildrar i stället i sina fotografiskarpa men ändå mjuka och fint detaljerade målningar de bilder hon som utvandrad bär på.

Det vita morgondiset över skog och myr, skiftningen mellan sol och fuktig skugga i skogsgläntan, gården som färgas varmt gyllene av höstsol mot djupt blå himmel. Det är minnen och längtan med en gnutta av vemodets romantik.
I Olof Astrup-Hällqvists målningar råder påtagligt minnena; det är människor, bilar och milda färgskalor som associerar till 40- och 50-tal, det är det rosafärgade sommarnattljuset över kraftstationen och den öldrickande ynglingen som inte alls ser dess skönhet. Sådant ser man först när man har flyttat.
Hos de som bor kvar i glesbygden hittar man mindre romantisk motiv. Fast Maria Blomberg står för den mest sagoaktiga måleritekniken finns här, bredvid vackra vyer och gripande natur, också kalhyggena och förfallet i de övergivna gårdarna. Kolonialpolitiken, synen på Norrland som enbart en råvaruresurs, blir tydlig hos henne. Samma blandning av ymnig rikedom och samhällskritik finns i Linda Lassons broderier.

Det direkt dokumentära står fotograferna för: Walker Evans bilder från 30-talets Alabama utflyttning inte bara finns i Sverige, och Sune Jonssons bilder från de norrländska småbruken som fortfarande drevs på 60-talet: arbetet, bönemötena och gårdarna med sina hundraåriga föremål. Carina Kågströms teckningar sätter satiriskt fingret på vår valhänthet och passivitet: "Där står den svenska drömmen och blir uppköpt av en tysk medan vi åker till Thailand" skriver hon till en röd stuga.

Det är en stor utställning som väcker många tankar kring ett komplext, till synes olösligt problem. Och för alla norrlänningar finns här både vemod och ljuv igenkänning.