Längtan till landet vi lämnar
Konstrecension Sundsvalls museum: Där ingen vill bo?
Måleri, foto med mera av Ingela Hamrin, Linda Lasson, William Eggleston, Maria Blomberg, Olof Astrup-Hällqvist, Sune Jonsson, Walker Evans, Carina Kågström och Thomas Håkki Eriksson
8 juni - 15 september
Måleri, foto med mera av Ingela Hamrin, Linda Lasson, William Eggleston, Maria Blomberg, Olof Astrup-Hällqvist, Sune Jonsson, Walker Evans, Carina Kågström och Thomas Håkki Eriksson
8 juni - 15 september
Carina Kågströms bilder är rakt på sak i sin satir.Fotograf: Anki Haglund
I sommar fylls Sundsvalls museum av landsbygden, som vi oftare bevarar i våra drömmar än i vår verklighet; problemet varför vi flyttar till stan men längtar till landet, som till exempel Thomas Håkki Eriksson behandlar i direkta frågor. Sundsvallsfödda Ingela Hamrin skildrar i stället i sina fotografiskarpa men ändå mjuka och fint detaljerade målningar de bilder hon som utvandrad bär på.
Det vita morgondiset över skog och myr, skiftningen mellan sol och fuktig skugga i skogsgläntan, gården som färgas varmt gyllene av höstsol mot djupt blå himmel. Det är minnen och längtan med en gnutta av vemodets romantik.
I Olof Astrup-Hällqvists målningar råder påtagligt minnena; det är människor, bilar och milda färgskalor som associerar till 40- och 50-tal, det är det rosafärgade sommarnattljuset över kraftstationen och den öldrickande ynglingen som inte alls ser dess skönhet. Sådant ser man först när man har flyttat.
Hos de som bor kvar i glesbygden hittar man mindre romantisk motiv. Fast Maria Blomberg står för den mest sagoaktiga måleritekniken finns här, bredvid vackra vyer och gripande natur, också kalhyggena och förfallet i de övergivna gårdarna. Kolonialpolitiken, synen på Norrland som enbart en råvaruresurs, blir tydlig hos henne. Samma blandning av ymnig rikedom och samhällskritik finns i Linda Lassons broderier.
Det direkt dokumentära står fotograferna för: Walker Evans bilder från 30-talets Alabama utflyttning inte bara finns i Sverige, och Sune Jonssons bilder från de norrländska småbruken som fortfarande drevs på 60-talet: arbetet, bönemötena och gårdarna med sina hundraåriga föremål. Carina Kågströms teckningar sätter satiriskt fingret på vår valhänthet och passivitet: "Där står den svenska drömmen och blir uppköpt av en tysk medan vi åker till Thailand" skriver hon till en röd stuga.
Det är en stor utställning som väcker många tankar kring ett komplext, till synes olösligt problem. Och för alla norrlänningar finns här både vemod och ljuv igenkänning.
Det vita morgondiset över skog och myr, skiftningen mellan sol och fuktig skugga i skogsgläntan, gården som färgas varmt gyllene av höstsol mot djupt blå himmel. Det är minnen och längtan med en gnutta av vemodets romantik.
I Olof Astrup-Hällqvists målningar råder påtagligt minnena; det är människor, bilar och milda färgskalor som associerar till 40- och 50-tal, det är det rosafärgade sommarnattljuset över kraftstationen och den öldrickande ynglingen som inte alls ser dess skönhet. Sådant ser man först när man har flyttat.
Hos de som bor kvar i glesbygden hittar man mindre romantisk motiv. Fast Maria Blomberg står för den mest sagoaktiga måleritekniken finns här, bredvid vackra vyer och gripande natur, också kalhyggena och förfallet i de övergivna gårdarna. Kolonialpolitiken, synen på Norrland som enbart en råvaruresurs, blir tydlig hos henne. Samma blandning av ymnig rikedom och samhällskritik finns i Linda Lassons broderier.
Det direkt dokumentära står fotograferna för: Walker Evans bilder från 30-talets Alabama utflyttning inte bara finns i Sverige, och Sune Jonssons bilder från de norrländska småbruken som fortfarande drevs på 60-talet: arbetet, bönemötena och gårdarna med sina hundraåriga föremål. Carina Kågströms teckningar sätter satiriskt fingret på vår valhänthet och passivitet: "Där står den svenska drömmen och blir uppköpt av en tysk medan vi åker till Thailand" skriver hon till en röd stuga.
Det är en stor utställning som väcker många tankar kring ett komplext, till synes olösligt problem. Och för alla norrlänningar finns här både vemod och ljuv igenkänning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar