Förra helgen hade vi med Bengt på skogspromenaden och idag fick vi med oss Pettson, som stundtals inte alls tyckte att detta var roligt trots att han i början ser väldigt tuff ut.
Här lyckades han i alla fall ser det ut som snärja in både Challe med hela sig och sin svans, så det ser ut som om Challe har svårt att trassla sig loss. Fozzy tittar på och tycker nog att det är skönt att det inte var han som blev snärjd.
Genom granskogen över barren gick stigen.
Sedan måste man stanna upp för att se om träden ser klättervänliga ut.
Glömmer aldrig den promenaden som inte blev en promenad utan ägnades i en timmes tid att få ner honom från ett träd., så det gäller att hålla koll på honom så att han inte får för sig något.
Pettson, Challe, Fozzy och Grizzly.
Framme vid klipporna vid sjön.
Det var kallt i natt ca 6 minus så allt är täckt av ett frosttäcke och sjön är lika still och blank som förra helgen. Tyvärr är Pettson en rastlös liten själ så att något lika fint gruppfoto som vi tog här förra helgen med Bengt kommer det aldrig att bli. Pettson är aldrig still tillräckligt länge. Ca 5 sekunder efter att vi hade kommit hit hade han hittat en näbbmus att jaga.
Så det får bli en bild på honom i "aktion" så att säga.
Challe har tyckts drabbats av samma sjukdom som Pettson "trädspanarsjukan", att spana hur stora träden är eller så är det en fågel som spökar uppe i trädkronan, tro? Annars kan man lätt tro att de fyra tallarna som är bakom honom måste ha planterats ut eftersom de står med samma mellanrum. Snygg fon mot den blanka ån och de frostnupna träden i bakgrunden.
Och när Pettson inte ville ställa upp som modell så var Challe framme idag och ställde upp sig fint vid Lillån. Tur att man har flera fina pojkar att ta bilder på.
Lilla Pettson och Challe.
Sedan kom vi till den läskiga skoterbron över forsen och då blev ögonen stora och morrhåren slokande. Det var lite för spännande. Oj Oj Oj
Så skrämmande att nu fick det vara nog och kan vi gå hem nu!
Och fort skulle det gå inte ens Grizzly fick honom att lugna ned sig.
En sista titt på den spegelblanka sjön bara.
Och till slut var vi hemma vid vår grusväg och äntligen ett litet gruppfoto.
Pettson kunde äntligen ta det lite lugnt och vila lite efter pärsen i skogen. Det var ju motorsågar som hördes och så den där skrämmande forsen så han tyckte nog att det var väldigt skönt.
Men efter en liten vilopaus inne på hallmattan i en halvsekund, så ville man ut igen för att leta efter nya möss att jaga rätt på, som en söt liten durasellkanin ungefär. Har alltid sagt redan från början att han är en korsning mellan iller, ekorre, hare och katt och det är han nog fortfarande. De ränderna går aldrig ur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar