Det började blåsa riktigt ordentligt i gårkväll och saker man inte trodde skulle kunna blåsa iväg gjorde det, bl.a. grannens stora tunga zinkgryta på en meter i diameter har lyckats lossa sina förtöjningar från deras framsida och hamnat vid mitt hus. En del träd har också blåst omkull som denna björk vid grusvägen men det är inget allvarligt som gått sönder i alla fall.
Ett annat litet problem är att grusvägarna har blivit isbanor. Det regnade och snöades för några dagar sedan och efter det så blev det kallt så det är som att gå på en halkbana vilket inte är så roligt. Fozzy har även så långa ben att han mer ser ut som Bambi på hal is än en hund.
Så sjön som jag oftast brukar fotografera när den är så blank och stilla har varit
väldigt upprorisk idag.
Så mycket att det var skönt att komma in skogen igen och få skydd från träden.
i och med att ingen av katterna följde med idag så kunde hundarna få härja fritt i backen och springa av sig lite överskottsenergi speciellt nu eftersom det är så halt överallt så är detta enda chansen de har för att inte slå ihjäl sig och halka på grusvägarna.
Full fart i backen.
Grizzly, som vanligt lyhörd efter att matte ropar godis, är först tillbaka.
Challe och Fozzy hamnade lite på efterkälken.
fina Grizzly som bir gråare runt nosen för varje vecka. Gamla gubben.
Sedan hittade vi även lite "trattisar" som Fozzy tyckte att det var läge att ställa sig själv mitt ibland på.
Ojdå, står jag på något?!
Den bästa beskrivningen på Fozzy skulle nog vara att han är en blandning mellan Janne Långben och Ferdinand- inte den smartaste kotten i granen, men nog den snällaste.
Här låg ett gammalt träd över stigen och jag måste säga att Grizzlys hopp är väldigt snyggt. Challe tog ett mer försiktigt skutt medan Fozzy, jodå lat som han är, gick runt alltihopa. Det tog lite längre tid för honom men till slut kom han ju fram.
Sedan efter att halkat omkring, plockat lite svamp och blåst hit och dit så träffade vi på den här lilla vägbulan. har sagt åt honom att han blir skiten i pälsen men det bryr han sig inte om han kan lägga sig så där i en dypöl också, tokig som han är.
Vilka är det då som står för de sura minerna?
Jo först ut är Bengt som har varit i slagsmål igen antagligen med en av den nyinflyttande grannens fyra katter. Är man gammal på gården så måste man visa vad skåpet ska stå och vem som bestämmer. Jag önskar bara att han inte var fullt lika envis om den saken.
Såret på näsan är gammalt och kommer från förra veckan antagligen av samma orsak, nu var det ena bakbenet som fick sig en törn och han har haltat omkring här inne och varit ganska olycklig. Dels på grund av benet och att matte inte har släppt ut honom förutom igår då när han smet ut alldeles själv när jag försökte få in någon av de andra katterna. Måste ju alltid visa vem det är som bestämmer. Envisa gamla gubbe.
Den andra sura minen står Åke för.
Han hade precis varit ute i blåsten (han gick ut frivilligt denna gången) och kommit in och vad upptäcker han då- jo att matskålen är tom- ingen ordning!
Att man ska behöva sitta här och vänta!
Finns det en katt som kan se surare ut än Åke- jag tror inte det, men samtidigt ser han lite näpen ut hur han nu fixar det på samma gång. Han snörper till om munnen på ett ganska gulligt vis.
Och om Fozzy var Långben och Ferdinand, så är Åke Skalman fast utan uppfinningarna (det enda han kan i den vägen är att öppna skafferidörren när han är hungrig) utan jag tänkte mer på dessa mat och sovtider som måste hållas till varje pris.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar