Vilken tur att jag hade sparat selena från när Bengt och Åke var små för nu för nu är det Pettsons tur att få träna på att komma ut. Eftersom han fortfarande är lite rädd för hundarna ibland så tar vi det lite lugnt nu i början. Den här första turen varade i ca 10 minuter bara.
Jag fick dra in selen på den minsta storleken för att det skulle passa honom.
Hur lång hals kan en liten katt få?
Men ekorre är han fortfarande inomhus där man hela tiden får se upp var man sätter sina fötter så det blir på golvet och inte på en randig benklättrare och fotbitare.
De stora grabbarna var också ute och för en gång skull så vågade sig Pettson sig fram till Fozzy.
"Oj det var långt upp"
Och Fozzy är ju så snäll att han märkte att allting var så stort för den lilla kissen så han lade sig ner självmant för att lugna honom. Duktiga vovven.
Egentligen skulle greyhound passa alldeles utmärkt som terapihundar
eftersom de är så känsliga och intuitiva hundar.
Och så inne igen...
Den enda som fortfarande inte har charmats av Pettson är den griniga gubben Åke, så för att blidga honom lite så kastade jag ut några av hans favoritgodis för att få honom på bättre humör. Det lyckades fram till att allt godis var uppätet sedan var han sitt vanliga morrande jag.
Pettson undrar nog vad man ska göra mot griniga gubbar- klia dem på magen kanske?!
Fozzy i bakgrunden verkar ha gett upp tanken på någon förbättring för griniga gubbar.
Titta vad fint man kan ligga.
I alla fall i några sekunder innan man försöker hitta något att attackera igen.
Den här gången är det kameran som lockar igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar