Julklappsinslagning

Kom på idag att det var dags att slå in lite klappar till pojkarna trots att de då se vad de får. Förhoppningsvis så har de glömt av det tills dess och katterna brukar oftast tycka att papperet och snöret är det roligaste. Fozzy ville av någon anledning inte vara med trots att han brukar vara det men detta gällde inte Challe och Pettson som ställde upp. Kanske Challe inte hade så glatt humör men Pettson har desto mer så att det blir över till oss allihopa.

 



Mattes ständiga hjälpreda Pettson.

På gott och ont.

 



Sven kom faktiskt också fram för att se vad vi gjorde.

 



Och ligger man tillräckligt stilla och har en tillräckligt lång nos så kan det hända att den får flera användningsområden än det bara en liten hund kan tänka sig.

 

Blev han inte lik den där pappan i Karl Bertil Jonssons film, han som är menlös (?) och får en massa servettringar som hans barn trär på hans näsa?! Tyckte att det blev lite likt.

 



Pettson kan man också ha användning för, stora problemet med honom bara är att han har lite svårt att skilja på mitt och ditt. Enligt honom är allt hans och nu har han lagt beslag på både

tejprullen och julpapperet. Men han missade i alla fall saxen.

 





Nu har han hittat den också.



Ett annat problem är när han läger sig på det papper man håller på att slå in en present med.

Lite svårt att slå in en katt och definitivt Pettson.

Sven övervakar det hela.

 



 

 



 

Julklappsinslagningen skedde i ljusskenet från den nya ljusslingan i björken.

Det har även kommit ett rådjurshuvud i papier mache över broderiet.

Hade tänkt att måla det men tyckte det passade mer i sin bruna färg till soffan.

 



Den nya ljusslinga är små ugglor i papper som lyser  fint i mörkret.

 De näverhängena som hände här i björken innan har jag nu tagit bort.

 



Åke som under klappsinlagningen varit ute, enbart i ca 5 minuter men ändå, kom nu in och upptäckte till sin glädje att vi hade fullt med presentsnöre. Jag hade nämligen passat på och köpt en stor rulle med 100 meter i, vad gör man inte för att roa en liten kisse.

Det ser ut som om han skriker av glädje men egentligen så gäspar han bara.

 



Men själv tyckte han nog att plastpåsen som klapparna hade legat i var minst lika rolig. Pettson tittar på med stor spänning, man kan ju alltid lära sig ett nytt bus så här innan jul.

 



 

Så nu ligger de nyinslagna klapparna under lilla granen.

Är inte klar med inköpen ännu, katterna ska få mer, så jag hoppas att dessa får ligga kvar och att ingen kommer på att försöka öppna dem innan jul.