Signe har idag fått åka hem. Lilla gumman 

Jag tror inte att hon har haft det för hemskt utan ganska trevligt med bad och promenader varje dag.

Här står hon och Grizzly på trappan igår kväll efter kvällspromenaden.



 

Jaha så här kan man också sitta.

Signe spanar efter Sven som har hoppat upp på vedhögen och ligger där och spanar från sitt håll.



Men mysiga lilla Åke kan man gosa med.



Det var en tokig katt, ska de hålla på så där?



Två nyfunna vänner som vilar ut tillsammans. Signe var duktig på morgonen genom att inte sätta av efter en främmande katt som sprang över vägen framför oss. Grizzly och Fozzy var också lösa men de gör aldrig något. Lungare killar får man leta efter.

 

Jag lyckades få med fyra stycken av sju på bild- inte dåligt.

Åke ville egentligen inte vara med på bild men han är lätt att övertyga men han ser lite sur ut ändå.

Och sedan bestämde sig han för att nu var han hungrig och då fick det vara nog med fotograferandet, så  tillslut gick han sin väg  medan de andra tre tittade efter honom.



En kväll med Signe kan vara så här att man har en som tittar intensivt på en på ena sidan när man sitter i soffan och försöker ta det lugnt och på den andra sidan kan det finnas något randigt som ser lika uppfodrande ut. "Ska vi inte hitta på något roligt? Varför sitter du där för? Rör på dig. Har du ingen godis? Tråkiga människa"



Vi kommer att sakna Signe nu när hon har åkt, nåja nästan alla.

Sven tycker nog att det är ganska skönt att hon inte är kvar eftersom jag på nätterna måste ställa upp deras mat på diskbänken för att den "svarta faran" (Signe matvrak) inte ska äta upp kattmaten.

Nu den sista morgonen vaknade då Sven hungrig som bara den och hittar inte matfatet.

Han bestämmer sig då att väcka oss andra med:

 "HALLÅ VAKNA MATEN ÄR SLUT!

VAR ÄR MATEN?"

Uppropet  skedde vid tre tiden på morgonen och jag som hade velat dra mig till fyra då vi egentligen ska gå upp. Inget tröttnar ut en så mycket som en överpigg katt som springer runt, är hungrig och gör sitt bästa att påkalla uppmärksamheten hos oss andra. Att leta uppe på diskbänken faller honom tydligen aldrig in, så jag hoppas att vi får sova lugnt nu utan att väckas av en liten klarvaken Sven.

Men Signe blir han inte av med och något säger mig att de kommer att ses snart igen......... Fotrtsättning följer............