Lilla rabatten

Min klematis i lilla rabatten har äntligen fått ett stöd. En släkting gav ett tips om att använda järnrör (jag vet att det heter något annat men minnet gick iväg igen och jag orkar inte leta efter det) som stöd istället för att göra något i vide a lá Ernst som antagligen skulle ta för stor plats i den här lilla rabatten. Man får tacka för tipset för det blev riktigt fint!

Av samma underbara person (bättre kompis finns inte!) som hjälpte mig med rören så fick jag även den stora zinkbaljan. Det gäller att hålla sig i närheten när vissa vill göra sig av med saker och denna balja är stor på 50 liter så jag hade först tänkt att senare plantera blommor i den men de trevliga släktingarna som innan (trots att det bor i fel del av landet- Skåne. Förstår inte riktigt varför.) tipsade om att fylla den med vatten istället och kanske få tag på några näckrosor.

Sven blev väldigt nyfiken på vad jag höll på med.

Sagt och gjort jag gick först ned till sjön för att hämta vatten för att näckrosorna nog trivs i det vatten de är vana vid. Sedan behövde jag inte belasta vår brunn med vårt underbara klara,kalla vatten med detta utan det kändes mer ekonomiskt och får man ju bra träning av att bära vatten.
Efter det var det bara att gå iväg en liten längre bit bort för att hämta en näckrosa vilket var svårare än man kan tror eftersom de hade ett otroligt rotsystem. Fick tynga ner roten i baljan med en sten annars flöt det upp till ytan.

Visst är han söt Sven?!

Jag ville sedan ha flytljus i baljan för att kunna tända på kvällen och göra det riktigt mysigt.

Näckrosorna har två knoppar  som blir gula fina små blommor. Om det inte fungerar med dessa näckrosor så kanske man kan få tag på en liten fontän att sätta där istället. Det skulle också vara fint.

Sedan gick jag runt och ändrade och ändrade med nya lyktor och hur de såg ut där istället innan jag blev ganska nöjd.

Sven tyckte nog att det blev fint medan Åke, syns nog på hans min, inte blev så imponerad. Vissa är då svåra att behaga.

De stora grabbarna lade sig så här synkroniserat på gräsmattan sedan. jag hade inget med hur de lade sig att göra utan det var bara slumpen. Det enda som jag gjorde var att säga stanna och stilla till dem så att de inte hann flytta på sig under tiden jag hämtade kameran.

När de ligger så här så ser man definitivt hur lika de är, för er som inte ser någon skillnad så är det Fozzy gossen längst fram och Grizzly nallen bakom. Mattes fina rumpnissar.