Det börjar bli grönt här uppe också. Dert tog sin tid och det är fortfarande lite kallt på nätterna, men det är så skönt att se allt spira.
En japansk trädgård kunde inte göra det bättre med en spirande grön gren hängande över ett spegelblankt vatten.
Grabbarna Fozzy och Grizzly.
Grizzly vilar huvudet på Fozzys rygg.
Kvällspromenaderna med dessa två brukar alltid vara lugna och sköna men inte igår. Vi brukar gå förbi olika djurhagar b.la en med kossor och helt plötsligt kom Grizzly på något sätt i kontakt med elstängslet, gav upp ett litet tjut och helt plötsligt var han inne i hagen!
Vad skulle jag göra? Försöka ta mig in gick inte eftersom staketet var för högt för mina korta ben och det var ett dike innanför, så det valet var uteslutet och skulle jag försöka så skulle Fozzy komma efter och det gick inte.
Och börjar jag gå så vill ju Grizzly fram till oss och då genom staketet så det gick inte heller.
Nu hade Fozzy gått iväg några meter eftersom settrarna på andra sidan vägen började tokskälla bakom sitt staket och dem är han väldigt rädd för eftersom de gick till attack för något år sedan och bet honom. Så för Fozzy var det otäckt elstaket med kossor på ena sidan och otäcka settrar på den andra, men goskillen vänder och kommer tillbaka till oss.
Och nu kommer fas 3- kossorna går till attack mot Grizzly!
Och det är inga lätta ballettdansöser utan kraftiga damer på runt 600-800 kg och de var inte nyfikna utan en böjde ner huvudet mot honom och det var tur att de inte har horn. Vad ska man göra och ingen i närheten som kan hjälpa till heller.
Då fick Grizzly nog! I makligt trav (själv hade jag satt av i 70 km i timmen- normalt greyhoundtempo) gick han runt kossorna och upp till grinden! Och det är ingen makerad grind utan den ser ut som staketet med två trådar, så hur han vet att han ska dit vette fåglarna?! Så där stod han och väntade tills jag och Fozzy skyndat dit. Som tur var stod kossorna kvar och följde inte efter honom.
Behöver jag säga att vi var alla väldigt nöjda med hur det hade gått och grabbarna fick väldigt mycket godis när vi kom hem och jag ett glas vatten eftersom jag var både svettig och hes efter alla svordommar.
Vilka duktiga grabbar- Fozzy som övervann några av sina rädslor och Grizzly som behöll lugnet och hittade vägen ut.
Grizzly
Vi har gått samma promenad igen och nu gick det lika lugnt till som vanligt. och nu kanske någon tycker att det inte skulle ha hänt om de var kopplade, men jag kom inte åt Grizzly i hagen vilket innebar att jag skulle ha behövt släppa kopplet och då kan han antingen trasslat sig in i det eller att kossorna gjorde det och då kunde det ha gått riktigt illa.
N u tänker vi hedanefter hålla oss till fåren som är fluffiga, mjuka och söta och väger inte så mycket och ingen blev ju skadad av vårt lilla äventyr förutom Grizzly som fick lite mjäll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar