Dan före dan idag. I morgon smäller det till och vi bestämde oss idag för att gå en skogspromenad. Jag visste att det skulle bli mycket pulsande, men det var längesedan vi gick där. men bara att lämna vår stig är ett äventyr. Det är Pettsons, som jag håller i,öra till vänster, Fozzys rumpa och Bengt som sitter på stigen. De där pinnarna som bara sticker upp i snönoch markerar stigen ska egentligen gå till min midja men nu räcker de bara till mitten av vaden.
Pettson agerar bromskloss på stigen, så varken Bengt eller Sven kan komma fram.
Jodå här ska vi fram. Bra med stora hundar som kan pulsa upp åt en annan, men det hade varit kul med en mops. Men hur skulle det gå? Jag skulle nog får bära den hela tiden. En annan sak som är bra med dem är att det inte fastnar någon snö i deras päls. Man har inte alls samma problem som en schanuzer ägare har och eftersom jag har haft en Riesenshnauzer så vet jag hur besvärligt det kan vara.
Här ska vi in och Grizzly leder gänget.
Att det kan vara så kul att springa omkring i djup snö. Själv var jag helt slut och fick pausa då och då, men inte pojkarna de sprang omkring och var lyckliga.
Man måste ju ruska av sig snön efteråt också.
Och här kommer Grizzly i lika snabb karriär.
På väg till vårat "Narnia" genom orörd snö.
Den isbelagda älven glittrar och tiger
skuggorna ligger djupt här
utan röst
Tomas Tranströmer
Den isbelagda älven strålar av sol
här är världens tak
tystnaden
Tomas Tranströmer
Skrev innan att det inte fastnar så mycket snö på en greyhound men har man då en Grizzly som doppar ner hela huvúdet i en snödriva där bara rumpan sticker upp, så kan detta bli resultatet.
Äntligen hemma igen, så skönt efter allt pulsande. Var en härli och vacker promenad men det är alltid skönt att komma in i stugvärmen.
Huset är alltså det röda som sticker upp mellan snödrivorna.
Hade en här i veckan som tog ner snö från taket så nu är drivorna extra höga. Hoppas att det inte blir så mycket mer nu.
