Blommande trädgård

Är inte så tokigt i rabatterna just nu speciellt när krolliljorna har börjat blomma för fullt.

 



De har blivit fler och fler och har nästan tagit över rabatten totalt.

 



På framsidan var det tänkt att jag inte skulle ha så mycket blommor i år men det är så svårt att låta bli speciellt när matvaruaffärerna börjar rea ut så mycket.

 



Blomlådorna under fönsterna på framsidan har också blivit fina.

 



Den stora zinkbaljan har även den fått blommor i sig. Förra året var den full med vatten och hade en näckros, men i år är det margeriter och krysantemum som gäller.

 



Det lilla rödrosa trädet är också ett reafynd och var helt utblommat när jag köpte det men efter att ha tagit bort de gamla blommorna så började det nästan blomma med en gång. På lappen står det att det är ett Isla Bonita träd.

 



Nedanför trappen har det också kommit en ny kruka där det är blandat både blommor och kryddor så att man kan sitta där bredvid och lukta på rosmarinen.

 



Gräslöken är väldigt fin i år.

 



Åke och Pettson tar igen sig i skuggan bakom trädgårdssoffan.

 



I skogen växer det också och då framförallt av ormbunkar.

Fozzy och Grizzly ser små ut i jämförelse med dessa stora plantor.

 



Nytt från utställningen

 

 

Norrländsk naturupplevelse II har blivit köpt av Sundsvalls museum.

Väldigt trevligt och då vet jag att den hamnar på ett bra ställe och i en väldigt fin samling tillsammans med tex Helmer Osslund m.fl.

Midsommarpojkar

Huset i midsommarskrud.

 

Åke, Pettson, Fozzy och Grizzly på gräsmattan.

 



Eftersom det var midsommar så var det dags för Pettsons första krans och konstigt nog så verkar han acceptera den eller så var han för trött i värmen för att protestera.

 

Det blev en väldigt liten krans med hundkex, smörblommor, förgätmigej och midsommarblomster.

 

 



Man kan vara så fin med blommor i håret.

 



Men till slut kan även den bäste bli väldigt väldigt trött.

 



Sedan var det Grizzlys tur och han blev inte heller så glad, förstår inte det...

 



Fozzy däremot såg otroligt skeptisk ut. Vad är detta? Måste jag se ut så här? Vilket jäkla påhitt.

 



Neej panik det kommer folk på grusvägen ta bort den innan min image är helt förlorad!!

 

Pettson bakom tycker att det där var väl ingenting.

 



Sedan var det dags för nästa blomsterpojke- Åke, som alltid ser ut som det är jordens undergång när man gör något med honom eller så försöker han bara hitta på nya svordomar.

 



Mutter, mutter....

 



 

Suck- är vi inte klara snart?!

 



Men det kanske kändes lite bättre när han fick ligga vid Fozzys sida och titta på Pettsons upptåg.

UTAN kransen.

 



En liten grupp av fyra.

 



Pettson och farbror Åke.

 



Huset med alla blommor.

 



Pettson vid gavelrabatten.

 



Som har fått extra utsmyckning i år i form av två höga ljuslyktor i turkost.

 



Till förstukvisten hittade jag två fåglar i glas som man egentligen ska ha vatten i så de vattnar i krukan men jag tycker att de är fina som de är. Gillar den här vita surfinan som har tagit sig bra.

 



 

Pettson blev nog lite trött i värmen.

Så det var en väldigt platt liten trött kille som vilade ut på förstukvisten ibland.

 



Men sedan var det full fart igen och efter oss andra iväg på promenad.

 



Efter ett tag så strövade Bengt in på tomten och då var det ju hans tur med krans och allt.

 



I och med att han vet att han är en snygg kille så gick detta modellandet mycket lättare, inte så många svordomar här som hos Åke.

 



Han är så fin med midsommarblomster i sitt hår- Bengan.

 



Fozzy ser nästan ut att ligga och le nu när han har blivit av med kransen.

 



Brorsorna som inte alls är så kärvänliga mot varandra hela tiden. Precis när jag hade tagit bilden så lappade de till varandra och stack åt varsitt håll. Kunde väl inte bestämma sig vem som är snyggast.

 

 



Och sedan var det ju bara en kille kvar- Sven, men ser man så här bestämd ut så är man inte att leka med så det är bara att vänta tills han minst av allt är beredd på det, nämligen...

 



när han försöker sova.. och då gick det ju så mycket bättre

 



Efter en skön dag så avslutades den med sent på natten med en liten promenad till viken så att hundarna fick svalka sig i sjön och det utan någon midsommarkrans på sig.

 

Hoppas att ni också haft en bra midsommar!

 



Radio Västernorrland

Västernorrland

Glesbygden i fokus under utställningen "Där ingen vill bo?" på Sundsvalls museum

Publicerat: fredag 7 juni kl 11:46 , Nyheter P4 Västernorrland

 

            

Linda Lassons broderi är en del av alla konstnärer som gestaltar landsbygden ur sitt perspektiv på Kulturmagasinet i Sundsvall. Ingela Hamrin ställer ut en oljemålning med vy över Kävstabron till Indal - ett vinterklätt landskap med skog och släktgård. Foto: Anna Porsmyr

Glesbygden avfolkas, verksamheter läggs ner, folk flyttar därifrån. Särskilt gäller det Norrlands inland. I sin nya stora utställning "Där ingen vill bo?" utgår Sundsvalls museum från att landsbygden är ett laddat begrepp, inte minst för dem som bor där.
 

Daniel Unnis: "Man berövar landsbygden sina kärnvärden" Daniel Unnis: "Man berövar landsbygden sina kärnvärden" (3:20)
Glesbygd, nedläggningar och avfolkning, främst i Norrlands inland. Det är ämnen som vi tenderar att komma tillbaka till i den lokala nyhetsrapporteringen. I sin nya stora utställning "Där ingen vill bo?" utgår Sundsvalls museum från att landsbygden är ett laddat begrepp, inte minst för dem som bor där. Tulla Maja Fogelberg har träffat intendent Daniel Unnis. P4 Västernorrland Sveriges Radio.
Fredag 07 juni 2013 kl 11:53 (Nyheter P4 Västernorrland) 

                   

Ingela Hamrin: "Det är någon sorts ambivalent hemlängtan" Ingela Hamrin: "Det är någon sorts ambivalent hemlängtan" (3:15)
Glesbygd, nedläggningar och avfolkning, främst i Norrlands inland. Det är ämnen som vi tenderar att komma tillbaka till i den lokala nyhetsrapporteringen. I sin nya stora utställning "Där ingen vill bo?" utgår Sundsvalls museum från att landsbygden är ett laddat begrepp, inte minst för dem som bor där. Tulla Maja Fogelberg har träffat konstnär Ingela Hamrin. P4 Västernorrland Sveriges Radio.
Fredag 07 juni 2013 kl 11:53 (Nyheter P4 Västernorrland)

Daniel Unnis är intendent på Sundsvalls museum och han tycker att man borde fråga sig varför människor flyttar.
– Idag finns alla förutsättningar att jobba hemifrån, så möjligheterna att bo på landsbygden trots att det inte finns jobb där finns tydligare nu, säger han.
Konstnär Ingela Hamrin kan längta tillbaka till Indal ibland, där hon har sina rötter.
– Det händer alltid en massa saker hemma på byn, äventyret pågår jämt. Allt finns samlat och komprimerat och då blir allt som händer synligt på ett annat sätt än i större städer, säger hon.

Aila Stefansdotter-Franck
aila_stefansdotter.franck@sverigesradio.se

   

För att höra intervjuerna gå in på Radio Västernorrlands hemsida här            

 

 

 

 

 

               

      

            

                           

 

    

 

 

            

           

 

 

 

Ny recension Konsttidningen Volym

Där ingen vill bo?
Sundsvalls museum, till 15 september

Landsbygden ger svar på tal Sundsvalls museums stora sommarutställning ”Där ingen vill bo?” är en smaskig upplevelse. Verk av nio konstnärer och fotografer upptar alla fria utställningsytor i museet. Temat är landsbygd och för en gångs skull är perspektivet och tolkningsföreträdet också landsbygdens eget.

©2013 BUS/Olof Astrup Hällqvist, Kraftens källa, olja på duk.

Besökaren möter en bildkonst som på olika sätt bearbetar och problematiserar livet på landet i en urbaniserad värld. Det handlar om en landsbygd långt från turistbroschyrernas glättade bilder.
– Vi fick idén till att göra det här när det kom flera utställningsförfrågningar från konstnärer som handlade om landsbygdsfrågor, berättar Daniel Unnis som satt ihop utställningen tillsammans med Petter Österlund. Båda är anställda på museet.
Den stora utställningshallen domineras av måleri av Ingela Hamrin, ung konstnär bosatt i Stockholm men med stark anknytning till Medelpad. Hon använder kameran som skissblock och målar i olja eller akvarell. Bilderna handlar om längtan och gestaltar ett ständigt återvändande. När hon kommer hem har något hänt och det visas i stora suggestiva bilder. Det kan vara en igenbommat klubbstuga hastigt upplyst av billyktor, eller ett skogsbryn med lutande träd.
I en serie akvareller återvänder hon till sin avlidne fars gård i Indal, och visar hur den såg ut när den var tömd och skulle säljas.

Linda Lasson, Bölen, Härnösand, berättar genom att brodera på markduk. Det kan handla om stadsmänniskors konstiga drömmar om livet på landet, saker hon råkat ut för i det sociala spelet i de byar hon bott i, eller den stora frågan: Vad gör vi med naturen? Det är mycket egensinnigt och vackert.

Linda Lasson, Min hembygd (G Fröding), broderi, blandteknik.

Mer måleri finns en trappa upp till höger. Maria Blomberg, Torpshammar, går in på lantlivets hårda fakta och visar hur idyllen krossas av kalhyggen och skotare. Målningen Att bo i skogen föreställer helt enkelt ett kalhygge. Olof Astrup Hällqvist, Nora, med rötter i Ramsele, undersöker vad som händer med dem som växer upp i en utarmad glesbygd i bilder som Kraftens källa och Försommarkväll i hagen.

I huset mittemot bjuder Carina Kågström, Härnösand, på bitterroliga och dräpande akvarell- och textkommentarer till livet i utkanterna av 08-världens hegemoni. Hennes verk får extra styrka av utställningens kontext. I rummet bredvid finns provokativa texter och t-tröjor av Tomas Håkki Eriksson, Ljungaverk. Han vill att besökarna ska svara på olika frågor, till exempel hur det kommer sig att ett gäng ungdomar i norra Sverige kan få för sig att sluta prata dialekt och i stället tala stockholmska.
När utställningen invigdes talade författaren och journalisten Po Tidholm om Norrland som koloni och hur vinsterna från elkraft, skog och malm skickas söderut.
Samtidigt står norrlänningarna där handfallna och ser på. Jag tänker att kolonialism skapar en mentalitet hos den koloniserade där underkastelse är norm. Men den livgivande konsten i utställningen berättar hur det ser ut på landsbygden och hjälper oss att förstå vad som händer.
Perspektivet vidgas av Walker Evans foton från amerikansk landsbygd under depressionen i 1930-talets USA och William Egglestons oroande bilder av lämningar efter ett mer sentida amerikanskt landsortsliv. Sune Jonssons bilder från ett lantligt 1950-tal i Västerbotten ger ett svenskt perspektiv på utvecklingen. Eller avvecklingen, för den som känner så.

På vernissagen spelade Hellsingland Underground njutbar Ljusdalsrock i akustisk vernissagetappning.

Text och foto: Karin Kämsby
Volym 2013-06-11

För att komma till deras hemsida tryck här
också kul att ett annat broderi blev fotograferat annars brukar det bara blid et som är på affischen. Kul att höra att det man gör är vackert.

Debatt artikel från DN

Det var många igår under vernissagen som nämnde denna debattartikel i Dagens nyheter som publicerades igår. Den hör verkligen ihop med vad utställningens titel om Där ingen vill bo?

Artikeln i DN finns också här

”Nationell insats krävs för att stoppa avfolkningen i norr”

 

 

Tillsätt samordnare. Befolkningen i Norrland minskar stadigt och om några decennier kan flera samhällen vara helt tömda på människor. Det är dags för regeringen att agera. Vi behöver en nationell samordnare för att stoppa avfolkningen i Norrland, skriver Ewa Back, ordförande i Norrlandsförbundet.
                                   

Under våren visade Sveriges Television ett reportage som beskrev att många samhällen i Norrlands inland är helt tömda på människor om 28–50 år. 1952 bodde det 128. 000 människor längs Ångermanälvens vindlande dalgångar. I år endast 63.000. Det väckte uppståndelse och insikter om att det är dags att ta frågan på allvar. Men vad händer sedan?

Norrlandsförbundet menar att regeringen snabbt bör tillsätta en nationell samordnare, med uppdrag att koordinera de nationella och regionala insatser som behövs för att först stoppa avfolkningen i Norrland och därefter verka för befolkningstillväxt.
Det kan göras genom en rättvis resursfördelning, genom satsningar inom infrastruktur, genom flytt och ökning av privata och offentliga arbeten, genom forskning, utbildning och innovationer med mera. Målet bör vara att stärka Norrlands och därmed Sveriges position i Europa och världen inom dessa områden.
En sannolik effekt blir att den extrema befolkningsökningen i Stockholm begränsas något de närmaste åren, vilket knappast är någon nackdel sett i ett samhällsekonomiskt och nationellt perspektiv.

Om vi väljer att göra en historisk tillbakablick ser vi att befolkningen i Norrland för länge sedan planat ut. Till exempel nådde Västernorrland sin befolkningstopp redan 1955.
I drygt två av tre kommuner i Norrland (37 av 54) minskar befolkningen 2012. För Norr- och Västerbotten växer befolkningen marginellt efter några års minskning. Norrland växer med 0,04 procent. Sverige med 0,8. Norrlands andel av Sveriges befolkning har sjunkit till 9 procent.
På sikt innebär det färre norrländska riksdagsledamöter, vilket sannolikt inte är någon fördel när statens resurser för investeringar ska fördelas. För att följa Sverige borde Norrland ha ökat med 6.700 personer förra året.

Urbanisering är en tydlig internationell trend, på gott och ont. Enligt Trafikverket är Stockholms geografi en särskild utmaning när regionen växer så snabbt som den gör. Infrastrukturen är nära ett kapacitetstak och den höga belastningen skapar problem med störningar i trafiken och begränsningar i service för dem som bor där.
Sett ur ett samhällsekonomiskt och nationellt resursperspektiv anser vi att det är rimligt att befolkningsökningen i Stockholm sker i något lägre takt framöver, så att bostäder, kollektivtrafik, förlossningsvård och annan service hinner anpassas till medborgarnas behov. Det bör därför finnas goda förutsättningar att hitta gemensamma plattformar för samverkan mellan Storstockholm och Norrland sett till respektive områdes behov och möjligheter.

Alla vill inte flytta till Stockholm. Om det fanns likvärdiga arbetsmöjligheter skulle en stor del av de norrlänningar som nu varje dag åker i någon av de två fullsatta bussarna till Stockholm, med avsikt att bosätta sig i huvudstaden, kunna företa en betydligt kortare arbetsresa. Den massiva koncentrationen av offentliga jobb i Stockholm kan åtminstone delvis förklara varför människor flyttar. Ur ett samhällsekonomiskt – men även individuellt – perspektiv vore det i många fall bättre att flytta jobben än att flytta människorna.
I dag bor drygt två miljoner människor i Stockholms län, vilket kan komma att öka till närmare tre miljoner om 20 år. I Norrland finns 1,2 miljoner människor. Om 20 år lär det vara färre om inget görs.

Befolkningsutvecklingen i Stockholm debatteras flitigt. De senaste åren har befolkningsökningen i Stockholm överträffat prognoserna och är bland de snabbaste i Europa. Det behövs stora infrastruktursatsningar för att klara trycket från den växande befolkningen. Stockholm har kanske redan nått sitt kapacitetstak. Det finns en bortre gräns för hur mycket förtätning en stad klarar av utan att viktig livskvalitet äventyras.
Några ekonomer hävdar att cirka 40 procent av Sveriges tillväxt fram till 2030 väntas komma från Stockholmsregionen. Därmed får tillväxtfrågan nationell betydelse. Norrlandsförbundet delar uppfattningen att tillväxten i Stockholm bör ses som en nationell fråga och att det krävs nytänkande kring hur den hållbara tillväxten ska formas. Utan tvekan finns alternativa sätt att skapa resurser och välstånd.

Det är högst rimligt att en betydligt större del av avkastningen av Norrlands naturtillgångar återinvesteras i just Norrland än vad som görs med nuvarande ordning. Det brådskar eftersom det redan nu är svårt att upprätthålla service i glesbygd och det saknas också tillräckliga resurser att underhålla gemensamma anläggningar som väg, järnväg och anläggningstillgångar. Norrland är beredd att ta sin del av ansvaret för den hållbara tillväxten.
Det är hög tid att på allvar ta tag i frågan om avfolkningen av Norrland. Problemen behöver en ordentlig genomlysning, analys och därefter systematiska åtgärder med uthållighet. De stegvisa förändringar som är nödvändiga ska genomföras med Sveriges bästa för ögonen, men med hänsyn tagen till lokalsamhällets behov och möjligheter.

Om tio till femton år kan det vara för sent, då kan många av de norrländska ortsstrukturerna ha fallit samman.
Norrlandsförbundet uppmanar därför regeringen: Tillsätt en nationell samordnare med uppdrag att koordinera och utveckla de insatser som behöver göras för att stoppa avfolkningen i Norrland!

Ewa Back, förbundsordförande, Norrlandsförbundet (Norrlandsförbundet är en partipolitiskt obunden intresseorganisation med syfte att utveckla Norrland. Norrlandsförbundet grundades 1952.)

Ny recension Tidningen Ångermanland

Vår lokala tidning Tidningen Ångermanland var också på pressvisningen i fredags för att se utställningen och här kommer deras recension. För att komma till artikelns sida tryck här

 

 

                                                    foto av tidningen

 

Där borta vill vi bo

Utställningen "Där ingen vill bo?" på Sundsvalls Museum fyller sju av museets rum på tre våningsplan med konst av sju konstnärer.

Där många vill bo?

Utställningen "Där ingen vill bo?" samlar verk av nio konstnärer i Sundsvalls Museum.

Utställningen har en lite annan ton än vad vi kanske förväntar oss. Det finns en hel del som tyder på att dessa områden i glesbygden, som Sverige har så många av, har det som många människor efterlyser.

– Vi vill nyansera bilden av glesbygden. Vad har glesbygden för tillgångar? Vad kan landsbygden erbjuda?

Det säger Daniel Unnis, intendent på Sundsvalls Museum, om en utställning som hade kunnat bli spretig. Det finns inte så mycket som förenar de nio konstnärerna. Den amerikanske fotografen Walker Evans tog sina främsta fotografier i den amerikanska landsbygden på 30-talet. Sune Jonsson var en sentida svensk fotograf med ett likartat bildspråk. Han tog sina främsta fotografier i den västerbottniska landsbygden på 50-talet, 60-talet, 70-talet.

Carina Kågström, Håkki Eriksson, Ingela Hamrin, Linda Lasson, Maria Blomberg, Olof Astrup-Hällqvist och amerikanske fotografen William Eggleston är konstnärer som är aktiva i dag.

I Linda Lassons utställning, i ett eget rum mitt i den stora utställningshallen, får betraktaren klart för sig att det inte alltid är så lätt för den främmande personen att flytta in i det lilla samhället. Ofta är det lilla samhället inbjudande men de ogästvänliga kufarna finns överallt. Ibland är de grannen i hyreshuset i förorten i Stockholm och jagar andras dammtussar i tvättstugan med aggressivitet. Ibland bor den ogästvänliga kufen i det lilla samhället och vill inte att någon ny och okänt person flyttar in.
Ingela Hamrin växte upp i Indal några mil utanför Sundsvall. Hon är i dag verksam i Stockholm men hela hennes konstnärskap utgår från hennes bakgrund. Hon är en mycket skicklig målare med en närmast hyperrealistisk stil.

Olof Astrup-Hällqvist, ursprungligen från Ramsele, återupptäcker sin barndom med en aning vemodiga glasögon. Men hans målningar har samtidigt något ljust och livsbejakande över sig.
Maria Blomberg flyttade för ganska många år sedan från Stockholm till en mycket liten by i Medelpad. Nu har hon flyttat "till stan", som hon säger om flytten från Hjältanstorp till Torpshammar. Hennes friska målningar av en riktig gles glesbygd, sällan med någon människa närvarande, har aldrig några svepande romantiseringar över sig. Äkthet är ordet.

Carina Kågström, ursprungligen från Göteborg men hon bor sedan länge i Härnösand, och Thomas Håkki Eriksson får betraktarna att skratta högt.


Där ingen vill bo?
Ingela Hamrin, Linda Lasson, William Eggleston, Maria Blomberg, Olof Astrup-Hällqvist, Sune Jonsson, Walker Evans, Carina Kågström, Thomas "Håkki" Eriksson.
Sundsvalls Museum. Utställningen invigs lördag 8 juni av författaren och journalisten Po Tidholm. Utställningen hänger till den 15 september

Lars Landström

Ibland kan man inte styra vad journalister skriver så det där med kufar vet jag inte var han fick ifrån för det är inget jag sa, men det blir så ibland när man ska tolkas av andra. 

 

Vernissage Sundsvalls musem

Invigningen började och med musik av Helsingland Underground som även försatte spela under vernissagen.

 



Sedan invigningstalade författaren Po Tidholm som har skrivit boken "Norrland".

 Han gillade mina broderier och berömde dem under sitt tal! Vilket var väldigt rolig.

Det varannars en trevlig vernissage med mycket människor och så fick man blommor också, både kanske väntade och oväntade. Det var kul att möta människor och höra deras reaktioner på det man jobbat så hårt med under en så lång tid och det blev en väldigt omtyckt utställning verkar det som och som blev omtyckt av de flesta. Så tack till muséet för en rolig utställning och en trevlig vernissage!

 

 

 



Utställning Sundsvalls museum 8 juni- 15 september

Så i dag smällde det till med utställningens början på Kulturmagasinet och för er som inte har varit i Sundsvall så ser muséet ut så här och de delar det med biblioteket som är till vänster när man kommer in.

 



Direkt när man kom in så hade de gjort i ordning för vernissagen och på en gigantisk bildskärm om vad som händer i huset så visades...

 



... ja mitt broderi. Det var ju en idé man kanske ska göra så här stort nästa gång!?

 



Ingången till muséet hela huset andas en luftighet och rymd med dessa stora glaspartier.

 

Början på min utställning som visas i det stora rummet.

 Runt omkring mig hänger Ingela Hamrins fina målningar. Om ni undrar vem det är som dykt upp på två av bilderna så är det en Bylund som arbetar i receptionen- de är hopplösa dess bylundar.

 



I och med att huset är så stort så finns det gångvägar över utställningsytan så så här ser mitt utställningsrum ut från ovansidan. Lite häftigt och så ser man här att det inte är riktigt rektangulärt.

 



 

En trevlig liten by...?

Mina fem "kuber" som behandlar olika byerfarenheter man kan göra. De är uppsatta på vår flaggstång som bröts av i en storm 2010.

 

Materialet jag har valt att använda att brodera på till denna utställningen är mark/täck duk. Den som egentligen ska grävas ner om man gör en väg. Det finns olika tjocklekar och till kuberna använde jag den tjockaste som vägverket använder och den var väldigt hårda att arbeta med så jag fick plocka fram mina skärnålar (som jag använder till att sy i skinn med) till slut. Till de andra har jag valt en tunnare duk som var lite ojämn i tjocklek men väldigt kul att arbeta med. Försökte också brodera på täckduk som man använder till trädgården men den var lite hopplös att arbeta med.

 



En av kuberna heter Jag ställdes under bevakning eftersom jag misstänktes vara klok ett citat av August Strindberg som jag tyckte passade in här om hur bybor nästan kan "övervaka" vad grannar och andra i byn håller på med. Jag tänkte även göra en subtil osynlig fastsättning av broderierna men det kändes rätt att sätta fast dem med stora spikar rätt i genom dem.

 



Nästa svit om fyra bilder gjordes efter Sven Olof Karlssons 37 sviter om hur ett lantligt hem är och jag valde ut 4 av dem som jag kände att jag kunde göra broderier efter. Orsaken till att de sitter på spetsgardiner är att jag tycker att det är något som kännetecknar ett lantligt hem tillsammans med spröjsade gardiner och pelargoner, att förstärka lantligheten. och jag var ute efter en mer naiv känsla i dessa broderier som kunde visa drömmen om det lantliga livet med tankar om lugn och ro kontra de fem kuberna som visar den skitiga verkligheten.

 

Det första broderiet heter  Ett lantligt hem står mitt i den sjungande tystnaden

 



 detalj

 

 

 

Ett lantligt hem har tid för dig, åt dig.

 



detalj

 



Ett lantligt hem är vilan mellan dina kamper.

 



detalj

 



Ett lantligt hem har skaplig uppkoppling, men formidabel avkoppling.

 



detalj

 

Och detta stämmer om tekniken så bra eftersom vår mast har legat nere ute hos mig så jag har inte kunnat använda mobilen på nästan hela veckan utan den börjar fungera när jag kommer till Sundsvall. Hoppas det ordnar till sig. Absolut ingen täckning hemma hos mig.

 

 



Enslighetens geografi

 



I december månad var det en stor artikel i vår lokala tidning Tidningen Ångermanland om att statistiska centralbyrån hade gjort en undersökning om hur människor bor i landet som de kallade just "Enslighetens geografi". Jag sparade artikel eftersom jag tänkte att den skulle komma till nytta och det gjorde den som en applikation på broderiet. Intressant att läsa om människor som har över 3 km till närmsta granne.

 



Till det som vackert var

 

Ett av de sista broderierna jag gjorde och det började jag på i måndags kväll och finns inte med på den att göra lista jag skrev om innan, det blev klart kl 4 på fredagsmorgonen.

 



 

detalj

 

Även detta har applikationer denna gång har jag slaktat en bok och djuret är en lo.

 



På kalhyggen finns inga sagor

 



Ekorren sitter på blodpåsens slang som har gjort sönder en association till att vi håller på att dränera våra naturresurser utan att tänka på framtiden.

 

 

Min hembygd (G Fröding)

 

jag läste Frödings dikt Strövtåg i hembygden men den fastnade inte riktigt men sedan då jag hörde Mando Diaos version så var det som det gick upp ett litet ljus ås jag har lystna på deras sång så många gånger för att få en stämning och om vilka nyanser jag skulle använda tillbroderiet. Runt om broderiet har jag även broderat vissa delar av dikten. Detta skiljer sig en del från broderier jag brukar göra eftersom jag inte brukar göra människor.

 

 

 



detalj

 



Här slutar allmän väg

 

Applikation vitt renskinn från Jämtland.

 



detalj

 



Norrländsk naturupplevelse II

 

Det stora broderiet som museet valde att använda som affisch. Den avlånga "tarmen" i mitten med  något som ser ut som en spiral är en hälsning till Huss och Döda Fallet där allt vatten försvann och tömde en hel sjö. En tanke om att vi ska vara mer rädda om naturen här uppe i landet men att vi i alla tider inte har gjort det.

 



Installationen

Där gröna björkar står

 

tankarna om denna installation har jag haft länge om dessa hängande träd med broderier i. Och jag visste att det skulle gå att göra den eftersom de hade en konstruktion i taket så att det gick att hänga dem.

 



Mossan är från våra skogar.

 



Till installationen har jag frågat många människor vad landsbygden innebär för dem- både negativt och positivt och de har då fått associera fritt. Vad de sagt har jag sedan broderat och satt fast i träden med tvättklämmor av trä en metod jag upptäckte blev bra när jag testade hemma på våra björkar.